Torsdag 18/7

Hits: 234

Vi svänger in på Listervägen, 4 minuter efter utsatt tid, där står redan hela gänget och väntar, Emma och Richard, o dom har Kasper med sig oxå, kul, och så står Anders och Helen där oxå även dom redo, dom har med sig Loke, och Gizmo, gizmo sitter i en bur som står på uppfarten, Loke är hos Helen som vanligt. Husse går av och säger hej, Sedvanliga kramandet skall göras, lite dösnack som det alltid är när människor träffas. Kort därefter sitter alla i bilar igen, vi ska tydligen åka i 3 olika bilar, en Volvo, en Tesla, och så husses BMW. Jag kollar lite med Swea, om hon vet vad det är vi ska idag, och hon berättar att vi ska på nånting som kallas för Marknad.

Marknad fortsätter Swea, är där det samlas en massa folk som vill sälja massa konstiga grejor, till besökarna, det kan vara mat, godis, tvättservetter, ja alltmöjligt, och så framför allt ballonger. Ballonger skall man passa sig för säger Swea, dom kan se jättehemska ut, det finns dom som ser ut som dockor, dinosaurier, älgar, fåglar ja allt möljligt, och så om man biter av snöret, så flyger den iväg upp i skyn och ser aldrig igen. Jag får massa konstiga bilder för mig där jag sitter i bilen, känner att det här kommer att bli både spännande och kul men oxå väldigt läskigt. Men jag ska inte ha några falska uppfattninar denna gången, vem vet, Swea kanske skojar med mig så som Pepsi gjorde om Helen, så jag låter saken bero och tänker inte mer på det.

Strax efter halv ett, kommer vi fram till ett samhälle som kallas för Sjöbo, det är här marknaden skall vara. Vi åker vidare i vår karavan, följer en massa pilar som leder mot nått som börjar på P, konstigt, jag trodde marknad började på M, men jag får väl helt enkelt lita på husse och hans känsla för att komma rätt. Till slut så stannar vi, det är dags att gå av. Bilarna stannar ganska tätt inpå varandra, vi lastas ur, Anders och Gismo sitter kvar i Teslan ett tag, förmodligen för att Gizmo ska få sin sele, vi andra står och småpratar lite, det börjar redan dras massa blickar åt vårt håll.

Känns lite som om vi var typ utomgjordingar, människor stannar upp, bromsar sig från det dom håller på med och bara pekar, jag hör ord som Kolla, fååglar. Nån frågar om dom e riktiga, pff e du riktig tänkte jag svara tillbaka, men jag inser att jag kanske ska vänta lite eftersom det är ju endå Husse som ska leda denna vandring. Jag får åka med och uppleva, så e de sagt iallafall.

Det kommer fram en mamma och två barn, dom sa sig komma ifrån kävlinge, och hade aldrig sett nått liknande tidigare. Jag tänkte, men sa aldrig, stackas barn, som aldrig fått se en så här snygg varelse tidigare, så jag sträckte på mina vingar, och ropade till lite nätt, för att visa dem hur stor och vacker jag var. Det skulle jag ju inte gjort så klart, för den ena ungen verkade inte tåla detta utan började skrika och gråta som om jag var någon stackas farlig varelse som skulle äta upp honom eller nått. Vilken konstig slutsats, äta lillmänniska, lär ju vara både segt och tråkigt, och me den fula tröjan på sig som den ungen hade, med flanellrutigt mönster, manchesterbyxor och gympaskor av märket puma, tappar man ju aptiten direkt, Nä husse, vi går vidare, finns inget att se här tänker jag. 

Vi går vidare in på marknaden, och vi träffar på både långa och korta, tjocka och smala, och ja jättetjocka träffar vi oxå en hel del av. Husse och matte stannar och pratar med folk lite då å då, ibland för att vara artiga, ibland för att det kom nån fyndig fråga eller kommentar, ibland för att det var rena stolpskott. 

En sak jag kom och tänka på. När jag bodde hos min uppfödare, så fick jag lära mig nånting som dom tyckte var viktigt. Dom var väldigt noga inom fågelvärlden, att våra syskon, inte skulle hamna med varandra, och på så vis riskera att bli ihop och göra nya ägg som blev nya barn, för det kunde bli massa komplikationer då. Det kunde bli vad dom kallade för inavel, och med det så kunde det komma massa konstigheter med deras uppväxt, dom kunde sakna både vingar och tår, få konstiga ryckningar, bli lite snurriga, ja vissa rent av lite dumma och i vissa lägen så blev livet inte så långvarit för dem om det ville sig riktigt illa.

Detta verkade man inte bry sig så mycket om här i sjöbo, Iallafall inte bland människorna, hur det är med fåglarna här det har jag ingen aning om för jag har inte träffat så många. Men att dömma av dessa människor som vi mötte här, som verka komma från trakten, så hade man inte blandat speciellt mycket i genskålen utan det fanns människor som saknade både en och två mackor i picknickkorgen om ni förstår vad jag menar. Nu tänker jag inte på dom originalen som kom klädda som ortens byfånar, dom hade säkert spökat ut sig så, med sina trätofflor, byxor med hängslen, rutiga skortor, med uppkavlade armar, och en keps med en grön genomskinlig skärm fram, och på kepsen stog det ofta AXA eller ARLA eller något liknande.

Nä jag tänker på alla dom som inte hade förstånd att föra sig, va på å petade på oss utan att fråga, som tyckte vi var äckliga, som sa att det var synd om oss som skulle tvingas vara med här. Det kom en hel hoper människor till som trodde vi va höns, ballonger, uppstoppade, leksaker, gosdjur osv. dom lägger jag in i kategorin som vi nyss pratat om. Jag menar, Om man har huvudet upprätt, borde man inte ha det till mer än bara hålla upp frisyren med den, ska den inte användas till mer?.  

Efter ett tag kommer vi fram till ett mattorg, där står det en gubbe i grön kostym, med en tjej vid sidan om som har gitarr i handen, Kasper går bort och frågar nånting, jag vet inte vad det är han säger, men han kommer tillbaka med ett leende som inte går att ta miste på, Hade han inte haft öronen, hade huvudet ramlat av för han hade smaljat ihjäl sig.

Efter några minuter hörs det en grattulation över hela marknaden GRATTIS EMMA, ropas det ut, EMMA 40 år, fortsätter talaren, det ropas Hurra rop och alla tittar sig omkring efter var denna Emma kan tänkas vara, och det enda som verkar avslöja vart hon är nån stans, är ett nattsvart åskmoln som verkar komma ifrån en klunga av människor lite längre bort där emma synts precis, när jag sneglar genom folkmassan ser jag ett illrött ansikte, med ett väl dolt smajl stå och koka av känslor, det ser inte riktigt ut som att hon vet hur hon skall hantera detta känslosvall. 

Hits: 35

Ja, det är Emma som står där nere i klungan, ansiktet rödare en blodet hos en vänsterpartist, samtidigt tycker jag mig skönja ett leende som försöker krypa igenom skämsfasaden som alltjämt har överhanden hos Emmas ansiktsutryck för tillfället. Emma kommer fram ur folkmassan, upp till Kasper och Richard. Richard ser livrädd ut, ungefär så där rädd som han var när han blev påkommen av Rektorn att han kastat suddgummi på läraren i mattelektionen, suddgummi med trycksvärta på, så det blev stora fläckar på ryggen på fröken Märta, inte heller hjälpte det att suddit snurrat runder längs ryggen och avtrycket som blev kvar blev en stor penis på den vita blusryggen, Rektorn röt till i både chock och ilska, och lite upphetsning, på ett sådant vis att Richard ryckte hoppade nästan en meter upp i luften, så rädd som då, så såg han ut att vara nu. Gisses Kasper, det skulle vi inte ha gjort säger han, dovt till kabbe, som står modigt kvar med ett stort leende på läpparna. Det skulle visa sig senare att Kasper inte stog kvar av mod, utan att han inte kunde flytta sig för att kroppen löd liksom inte längre. 

Emma kommer upp till oss, husse,  matte, richard, tallarna ja alla står samlade, så Emma kommer lite av sig i sin reaktionshantering, och kramar om både Richard och Kabbe, hon ställer sig och småpratar lite med oss som är där, inte ett uns ont anande att firandet inte ens kommit halvvägs än. Mannen i den gröna kostymen, har precis uppfattat att Mamma Emma, har kommit upp till gruppen, och han fattar tag i micken. Vänner  och ärade gäster, säger han i mikrofonen, så det hörs över hela marknaden, Det har kommit till min vetskap att Emma nu kommit upp här till oss vid pianot, så jag tycker att vi ställer oss upp och sjunger för denna 40åring, det har hon förtjänat nu när hon vågat sig till marknaden trots att det är födelsedag.

Husse, som står närmast Emma, sträcker ut sin vänsterarm och kramar om Emma, lite för att visa sitt stöd, lite för att hålla tvingande fast kvar, Emma om det nu skulle bli en allsång, och så blev det. Vi Grattulerar, Vi Grattulerar, Husse klämmer i från tårna, det är väldigt tydligt att husse sjunger hellre än väl, men han hörs iallafall, och det lockar med många andra, jag tittar runt, och jag ser inte en enda på flera 100 meters avstånd som inte stämmer upp och sjunger med i denna hyllning för Emma. Gubbarna borta vid ölkorvsståndet, som sålde naturgodis, gubben med AXAkeps, allar sjunger med. Jag ser även en dam som står och håller i en rullstol där det sitter en äldre herre i. Hon tar i så frenetiskt att rullstolen rullar iväg, under tiden som stolen rullar sjunger gubben på som om ingenting hade hänt, stolen tar upp lite fart och rullar iväg ner för slänten, men nedan för slänten står en vaken kille på 39 bast som ser vad som händer och fångar upp ekipaget, även han sjungandes för full hals denna gratulationssång för Emma. Jag känner mig rätt nöjd, detta var bättre än både min dikt, och mitt konfetti (även om det passat bra in här om inte husse den drummeln missat det). 

Tänk er en kille, 16 år gammal. Igår var han ute på fest, maten var grillad gris, det serverades vin och öl, en hel del snaps, och den här killen var inte buskablyg på något vis så allt gick ner, och i stora mängder. Föreställ er att den här killen efter en lång festande, och någon timmas sovande vaknar upp med total förstoppning, sätter sig på toaletten och har suttit där i en timma nu, med bakfylla och press i kroppen sen flera timmar tillbaka. Ser ni det framför er? ta en närmre titt på bilden ni har inom er, zooma upp till ansiktet (resten är ganska ointressant endå) kolla svetten som rinner i pannan, ögonen som stirrar tomt in i mörkret, ögonbrynen som darrar lite omärkbart.Föreställ er nu att killen tar i för kung och fosterland, det måste bara ut, det bara måste släppa, killen tar ett stort djupt andetag, och trycker, trycker och trycker, ansiktet går från rött till stopljusrött, nästan lite lila. 

Denna bild mina damer och herrar, är den bild som jag ser när jag nu sneglar över på Emma för att se hur hon tar emot publikens sång och jubel. Den krystande blicken, dom pulserande ådrorna, pyset som tycks komma ur öronen, Emma verkar i det närmaste vara påväg att explodera i en känslokavalkad, som jag förstår det så fajtas känslorna av glädje och stolthet för att få komma ut, mot känslorna mot att synas och märkas, som helst hade velat gräva ner sig på stället. Självklart så måste Emma efter detta känslopåtryck, få ge uttryck för sina intryck så att dessa inte skapar några avtryck. Det är nog tur att husse håller tag i henne, annars vet jag inte hur det skulle ha gått. Efter sången är färdig och ett fyrfaldigt Leve Hurra !!! har hörts, så skingrar sig de okända människorna, och vi står kvar i den samlade skara vi var precis innan.

Emma pustar ut, släpper på sina spärrar och låter leendet lysa upp hela henne och området omkring oss. Richard ser lättad ut, ser sin chans och smyger sig närmare och nervöst får sig en kram. Richard skiner upp och pustar ut, det verkar som om han får överleva detta påhittet oxå. Kabbe, som börjar landa lite i vad som egentligen kunde ha hänt, tittar lite nervöst på emma när hon går fram till honom, men det är bara kram på gång där oxå, så det hela slutar lyckligt. Det finns inget nattsvart moln längre, ingen ilska, bara glädje och stolthet av att passerat det där hemska 40sträcket, med bravur, och dessutom klarat av ett offentligt firande bland vänner och totalt okända, ledda av en gubbe i grön kostym. 

Ifrån ingenstans, kommer det fram en okänd kvinna, med en påse med en blomma i, och grattulerar Emma. Som jag förstår det, va denna kvinnan totalt okänd för oss, och hon ville hjälpa till att fira Emma med en blomma då hon hade blomsterståndet precis brevid där vi stog då vi sjöng för Emma. Vilket trevligt initiativ om det verkligen var så. Ja, efter alla dessa dumma frågor om vi var riktiga, om vi kunde prata osv, hade jag nästan förlorat lite tron på dessa människor ifrån den här trakten. Tack vare denna kvinnas agerande kunde jag vara villig att omvärdera min uppfattning om det här folket, och kanske ge det en chans iallafall. 

Men det skulle inte dröja många minuter visade det sig innan jag puttas tillbaka i min tidigare uppfattning om dessa människor. Husse och Lillhusse, började bli hungriga, så dom bestämde sig för att gå vidare mot mattorget, och när dom är hungriga, precis som för mig, så prioriteras det och ingenting annat, nu börjar det nämligen bli bråttom, för ju hungrigare husse blir, desto kinkigare blir han, och tillslut blir det förmodligen nån dum person som ställer en för dum fråga vid fel tillfälle till husse, och så e kaoset igång. Detta vet Matte så hon hjälper till med att kämpa sig igenom marknadsytan, förbi ståndet med kepsar, ölkorvförsäljaren och hon som sålde naturgodis, (måste komma ihåg att tjata till mig något på vägen tillbaka).

Rätt som det är så springer en gubbe i fatt matte och frågar, kommer ni att stanna nångon annan stans lite längre fram, är ni på väg nu, vi skulle vilja titta på fåglarna. Matte säger ifrån lite i panik, vi är påväg och ska äta, vi är bara gäster här precis som ni. Och jag måste hålla med, vilken tomte, bara för att jag åker med husse, och Swea o Papih, åker med matte, på en trevlig semestertrip, är vi väl inte utställnings ex eller fri tillgång för alla andra runt om kring, eller hur. Tokfan, ser jag honom igen, och han frågar om han får klappa mig, ska jag fråga om jag får klappa på hans tupé, för det såg jag att han hade. 

Nu lugnar tempot ner sig, vi har kommit fram till mattorget, nu skall det bara stås i kö, detta är inte så jobbigt, det har vi gjort förr, bara folk håller fingrarna till sig själva, så ska nog detta gå bra. Lillhusse ställer sig och beställer en Fläskesteksburgare, Husse orkar inte stå kvar och väntar utan går bort och beställer en Gyrostallrik, skitbra tänker jag, då kan jag tigga till mig en strips eller två. 

Hits: 22

Så, nu bör det lugna ner sig igen. Husse har fått sin mat, en mixed grill gyros och kyckling, med pommes till, det var en fasligt massa frågor från kocken, om vad jag fick äta osv, men husse svarar som vanligt, han har sin mat jag har min. Vi går tillbaka till matte, och lillhusse, han väntar fortfarande på sin fläskesteksburgare. Jag börjar min sedvanliga taktik, lite kas på axlen, lite stöt på örat, sen några små riv i nacken, och sen ner för ena armen, det va väl själve den om inte husse ska fatta att jag oxå är sugen.

Jag hör några grymtanden ifrån husse och vips så har han svept tillbaka mig på sin axel igen, följt av ett Nej, du får annat när jag är klar. Jag är inte beredd att ge upp så enkelt utan detta brukar funjka, så bara på det igen, samma dans, samma utgång, test nummer 3, 4 ja upp till 10 går med samma resultat. Till sist så verkar det iallafall betala sig, för matte har sett att husse börjar tappa humöret, så hon tar en av stripsen från husse (av nån anledning så får hon ta utan att fråga) sen så tar hon bort saltet på potatispinnen, och sen ger hon den till mig. Matte e bra mycket snällare än husse, sen snåla stöveln, eller ja just nu iallafall.

Till slut kommer lillhusse med sin mat, helnöjd och nu börjar alla bli nöjda och glada igen. Matte tar fram en hasselnöt till mig och en till swea, Swea får sin först såklart, hon har högst prio, men det gör mig inget, jag fick en som va aningen större, men det döljer jag så inte Swea ser, för då vill hon byta. Det kommer fram en familj ifrån Löberöd, tror jag hon sa, mamma och pappa, en dotter på 12 år och en son på 14. Efter att ha förvissat sig noggrant om att dom inte störde när vi åt, ställde dom sig och pratade med husse och matte en ganska lång stund. Efter ett tag, så säger mamman, jag hade en kakadua när jag var liten, Husse som hört dessa ord typ 1000 ggr, säger med lite trött avtryck, jaha och vad hände med den då, och förväntade sig den här vanliga bortförklaringen om skrik, bit, avundsjuka, ja alla dom här flata dumma ursäkterna som egentligen bara betyder att dom tröttnat på fågeln, och gjort sig av med den till första bästa dumbom som erbjöd sig att ta emot fågeln och då oftast gratis.

Men detta fallet var nånting helt annat. Mamman fortsätter, när jag var, 14, så gammal som Henrik här (hon pekar på sin son) så hände nånting som jag aldrig ens skulle önska min värsta fienden. Det var torsdag kväll, jag hade ätit, och sagt gonatt till Petrus (kakaduan), han bodde i en bur i vardagsrummet, och så hade jag gått och lagt mig på ovanvåningen i mitt rum. Enligt min mamma, så hade det hoppat ut lite glöder ur öppna spisen, ut på golvet i vardagsrummet, och det hade tagit fyr i trägolvet, gått bort till gardinerna och spridit sig den vägen. Petrus, som ser det hela hända, börjar skrika nått frenetiskt, men han får ingen reaktion ifrån mamma och pappa, som ligger i andra änden av huset, utan han ser bara hur elden sprider sig mot vindsvåningen där jag ligger, och röken slingrar sig längs med taket bort till trappan och upp till mitt rum.

Han fortsätter skrika, i total panik, han bänder och vrider på varenda skruv och gallerstång han kommer åt, och tillslut hittar han en öm punkt, där han lyckas klämma sig igenom och klättra upp på buren, vid detta laget har mamma och pappa vaknat, och ser elden som sprider sig längs med taket, dom ser den svarta röken som drar sig uppåt, och slänger sig på telefonen, paniken bryter ut, pappa gör ett försök att komma upp för trappan, men röken är tät och tvingar pappa att vända och invänta brandkåren. Petrus, förstår vad som håller på att hända, och flyger bort till den enda lilla ände av tak som inte är eldhärgat än och sen tar han sats, trotsar all vett och flyger upp genom trappuppgången, upp till hallen utanför mitt rum, han hittar en lucka luft vid foten av min dörr, tar en liten paus där, för att sen flyga in i mitt rum, han landar på sängen, ser att jag ligger där alldeles blek, jag hostar till men jag rör mig inte, han går bort till mig och biter mig det hårdaste han kan i min stortå.

Jag vaknar upp i en enorm smärta, reser mig rätt upp i röken, förstår direkt vad som sker, och springer raka vägen bort till fönstret, Petrus, som nästan satt fast i min tå, håller jag krampaktigt i min famn när jag klättar ut från mitt fönster, bort på garagetaket, och sätter mig i den hörnan som var absolut längst bort ifrån mitt rum och elden. Medans jag sitter där och väntar, hoppas på brandkåren, ser jag lågorna slå ut genom fönstret jag precis lämnat, mamma och pappa har letat sig ut på gården och ser mig, pappa springer bort och fixar en stege, klättar upp och plockar ner mig och Petrus, när vi kommer ner på gräsmattan, hör vi brandkåren komma in, nu är det fullt pådrag, släckning räddning, rapportering med mera, Jag håller krampaktikt Petrus i min hand, han är mer svart och grå än vit, han rör sig knappt, jag känner paniken stiga i mig, Petrus, vakna petrus, men petrus vaknar inte mer, han tar sina sista andetag i min famn. Han satsade sitt liv för att rädda mig.

Så ni förstår, vi har saknat honom i alla dessa år, han såg precis ut som honom (hon pekar på Papih). Men ingen kan nånsin ersätta Petrus, så jag har hela mitt liv valt att inte skaffa en ersättare. Detta däremot kände vi var en sån glädje, att vi fick träffa en sån som Petrus, och se att han har det så bra, ja ni andra oxå verkar ha det bra. Så kul att ni är här, det värmde verkligen att få se en sån här grej, lilla sjöbo, det gjorde min dag och kanske även min vecka, fortsätter mamman,

Mannen och barnen håller med, lugnt klappandes både Papih Swea och mig. Tänk att sånt faktiskt kan hända, att denna familj faktiskt står här framför mig, för hade det inte varit för Petrus, hade kanske mamman brunnit inne, mannen inte hittat sin käresta, barnen inte blivit varesig tillverkade födda eller uppväxta till så fina barn som nu fanns här framför mig. Vilken hjälte Petrus var. Hmm, kanske kan ha nån nytta av Papih iallafall nån gång, tja . iallafall om det brinner. 

Det händer inte ofta, det har aldrig hänt medans jag har varit i familjen. Men det verkar faktiskt som att husse tappat lite talförmågan, och inte har något fyndigt till svar, han bara står där, tagen av stundens allvar, matte lika så, kramar om Henriks mamma, oj vilken hemsk upplevelse säger hon, och husse håller lite tamt med. Här hade han förväntat sig att ta samma gamla tråkiga fight, om oansvar, och lättja över att släppa en fågel och så får dom chocken av detta hjältedåd med otrolig tragisk utgång.

Efter vidare samtal, så berättar mamman att försäkringen, tog det mesta, alla skador på huset, bilen som brandkåren råkade krocka till när dom körde in mot huset, det var visst ganska lerigt på uppfarten, alla rökskadade kläder, ja allt, utom då Petrus, för han gick ju inte ersätta, visst dom fick några kronor för honom, men det hjälpte ju föga. Dom hade mist en familjemedlem, men tackvare denna familjemedlem, fått behålla en annan. Ödet hade bestämt sig för att ta ett liv den dagen, Petrus ändrade på ordningen, så det blev han, och inte hans matte som tog det ödet den dagen. 

Det tar ett tag, sen så säger husse lite skämtsamt, när familjen har gått, Jaha, då har man haft inkomster, då måste man ha utgifter, och så sätter han över mig hos lillhusse. Det är husses sätt att berätta för familjen att han behöver gå på toaletten, så nu tar allting en paus till husse är tillbaka, 2 kg lättare eller så. 

Hits: 85

Så, då var äntligen husse tillbaka, ja det ser faktiskt ut som att han går lite lättare, det har nog släppt ett kilo eller så kan jag tänka mig. Lillhusse lämnar över mig, sen går vi iväg bort mot marknadsstånden igen. Ny energi, ny ork, nu kanske vi kan se lite av själva marknaden oxå, och inte bara massa folk över allt som vil ha utav oss.

Vi går bort till ett område i utkanten av marknaden, här det mycket mörkare, det står kampingvagnar, folk har satt upp tält, det ligger en konstig dimma över vissa av tälten, precis som om man eldade nånting där inne, det luktar sött, borta i ett av träden i dungen sitter en kille med bar överkropp, han ser ut som om han inte ätit på bra länge, han är smutsig, okammad, och har enbart två framtänder. Min gissning är att han borde kunna jobba extra som biljettklippare på färgorna. Brevid honom sitter hans, ja jag förmodar bror, han är ganska lik, lika smutsig och okammad, och det lustiga är här att han har alla tänder kvar, förutom dom som den andre killen hade kvar. Går det verkligen att byta runder så ? , i knät har grabben en banjo, eller nä vid närmare eftertanke, är det nog en ukulele som han har, han spelar en och samma melodi, nästan lite som om han har en duell med sig själv. Det går att spela den aggresivare, snabbare eller hårdare, gång för gång.

I från en av husvagnarna lite längre bort, hör jag en man säga till sin son på ren skånska, det låter som om dom kommer ifrån Klagstårp strax utan för Trelleborg, " Öh  höer do va jau sajor, skrig som ejn hamstor pååg, Kom ijen nau dåh, skrig. 

Detta måste va nånting som är helt för människor för jag fattar typ ingenting av vad denna tomte menar, och det verkar inte husse förstå heller, vi står kvar och insuper lite av de intryck som man får när man kommit till denna delen av marknaden, vissa av byfånarna, kommer och går här, där kom tillexepel ARLA kepsen gåendes, Haj Haj, sa han, medans han vinglade vidare, ja tror ente mina öjgon fortsatte han, det satt faen en örn po dejn grabbens axelen, grymta han till sin kompis när han kom fram till husvagnen.

Jag må erkänna, jag blev lite stolt att bli kallad örn, men samtidigt att få komplimanger om sin skönhet av en blind, är väl lika givande som att få bedömt sin sångröst av en kille som är döv, så i mitt fall, att bli kallad örn av en byfåne, ja det kanske man lika gärna kan vara utan. En av husvagnarna, var bra mycket större än dom andra, och där hade man satt ut ett litet staket runt om, innaför staketet sprang en liten dvärgschnauser runder och skällde, den sprang bort till ena hörnet, gav några skall, sprang tillbaka till en skylt, vid ingången där det stog varning för hunden, hehe, och sen sprang den till det andra hörnet, och så höll den på. Varning för hunden, Pytsan, hade det inte varit för att jag hade sele skulle jag kunna lekt örn flygit bort och lyft upp byrackan och dumpat honom där borta i grannens diskho.

Framför husvagnen satt det 4 tjocka män, en i hatt, dom andra i sedvanliga kepsar, och spelade kort, man skulle ju då kunna tro att dom spelade typ poker, eller liknande, för det fanns en grön duk på bordet, och var spelare hade en egen hög mer markers. Mannen med hatt, rökte på en cigarr, en av kepsnissarna hade vad jag fått lära mig kallas för cigarill, dom andra två, hade antingen rökt va dom skulle, eller så kanske dom inte höll på med sånt trams alls. Dom skällde ganska mycket på varandra, tittade surt mot varandra, höljde sina kort väl, försökte kika på varandras när läge gavs, och jag tänkte, det här kanske skulle vara spännande att stanna och titta på, jag har ju endå suttit med gamla husse och tittat på både Poker Sm och VM tidigare, så jag förstår ju en hel del.

Konstiga var att dom inte plockade upp den förbrukade högen med kort i mitten på bordet, utan kastade in lite marker lite då o då, nåja, det är väl nån ny regel, hoppas husse stannar lite till, husse började vrida sig lite tveksamt till om han skulle stanna kvar eller inte, så jag sa några väl valda ord Goddag, och Haj , för att få lite uppmärksamhet, för då brukar husse stannar där han är, och så lyssnade jag vidare på pokerspelet. Några bettningar till, en höjning, en syning, ett par andetag av cigarrrök, och sen hör jag "Finns i sjön" säger gubben med hatt.

Men vilket antiklimax, det va ju inte ens poker dom här bönderna höll på me, Husse kom vi drar, det här kan ju bara inte bli värre, Husse ni går vi, jag rycker husse i örat, drar honom lite mot utgången, samtidigt som jag flaxar med vingarna. husse ryggar tillbaka, lillhusse följer med och vi backar långsamt ut ur detta området. vi passerar sista trailern som är till höger sida, där hör jag plötsligt en kuslig röst. Hej Grabben, ja du Regnbögen, kom hit.

Jag kikar in mellan springorna i brädorna som täcker öppningen där ljudet kommer ifrån. Jag ser bara två små runda ögonvitor, som lyser i mörkret, även om det fortfarande är ljust här ute, så blir det kolsvart här inne. Jag känner på mig att jag bara måste komma närmre, måste veta vad det är som döljer sig där inne. Jag flaxar till och klättrar ner på armen på husse, drar mig liksom bort till plankorna, husse förstår att det är nånting på gång, så han följer efter. Emil, hörde du det jag hörde frågar jag emil. Emil nickar medhållande. Vad tror du det kan vara frågar jag Emil. Emil skakar på huvudet, ingen aning svarar han, men det skrämmer mig lite måste jag erkänna fyller han på med.

Jag börjer mig fram, sätter näbben på ena plankan så jag kan kika in med mitt vänstra öga. Nånting rör sig därinne, fast inte mycket, dom vita ögonglobarna blinkar till, sen är dom där igen, dom verkar sitta i en liten rund bur som står mitt inne i det här mörka rummet, Skrig soum ejn Hamstor skriker rösten igen, jag ryggar till, vad är detta för nånting, Emil gömmer sig bakom lillhusses nacke, den lille fegisen, jag skriker till, det högsta jag kan, det ekar i rummet, slammrar till, nånting verkar flyga runder i den där buren som är där inne.

Jag skriker till ytterligare en gång, denna gången tar jag i ända ifrån tårna. Nånting därinne verkar jag skrämma ordentligt, för den flyger från ena sidan av buren till andra, rakt in i gallret och lyckas välta buren. När buren slår i marken, går ena sidan på buren upp och det öppnas en glipa stor nog för att kunna släppa ut vad det nu var som var där inne. Jag kan se genom springan, att nånting rör sig fritt där inne, han råkade nog välta en vas eller nått, för det fortsätter att väsnas, lite då och då, verkar vara en dålig flygare där inne. Skrig som en Hamstor, Skrig saum ejn Hamstor, upprepar han flera gånger. Rätt som det är öppnar sig dörren mittemot fönstret där jag står och kikar in, ljus väller in i rummet, lyser upp varenda vrå och mitt fram på golvet sitter det en skabbig liten grå jako som inte alls verkade må så bra, han verkade ha plockat sig på bröst och rygg, men flyga det kunde han fortfarande, iallafall hjälpligt.

VA FAN PÅGÅR, skriker gubben som öppnade dörren, Skrig som en hamster, svarar jakon och flyger smidigt förbi den chockade gubben, och ut i det fria. YES tänker jag, han är ute iallfall, hoppas han hittar till nått bra hem, för det verkar inte vara lönt att berätta detta för husse, vet inte ens hur jag ska börja då han stog och tittade på andra hållet mest hela tiden. Och nu när jakon flygit sin kos, så finns det ju inte mycket kvar att styrka min historia endå, tja emil, iofs, men han satt ju hopkurad bakom lillhusse, så han lär ju inte kunna hjälpa till något vidare. Nä jag får trösta mig med att jag hjälpte honom hur en trång och tråkig bur i ett mörkt rum. Så får vi hoppas att han hittar nån bättre plats. För mycket sämre än detta, är det nog svårt att hitta framöver endå.

Jag vänder mig om, rycker husse i örat, flaxar till, och så går vi långsamt där ifrån, in till marknaden igen, tillbaka till dom fridfulla stånden, myllret av människor, kanske inte helt normala, men klart bättre än denna kampinghåla vi hittade här bak vid cirkusvagnarna.