Hem

Framme, äntligen. Vi skulle få träffa några gamla bekanta idag, dom vi träffade i Göteborg för nästan en månad sen, där på Baprun, ja det va en härlig tillställning det, massa konstiga människor i skinnbyxor, skinnjackor, långhåriga och skalliga, vissa helt tatuerade, stora och små människor, vissa så väldigt tuffa, iallafall innan dom gick in till oss i voljären, vissa visade sig vara väldigt ödmjuka både i och utanför vår bur. Väldigt trevliga människor, ja och fåglar måste jag tillägga.

Det kom ju in en och annan donna med, även om ingen kan mäta sig med min Swea, Bella hette nån, hon va rätt på, snygg, men det verkade som hon hade lite lite kaviar på smörgåsen om ni förstår vad jag menar. Sen va där en donna, som såg ut som jag, fast blekare, hon hade nog badat lite väl många gånger eller något, jag vet inte, hon va trevlig, men som husse säger, det e kon på ängen oxå. Baprun förresten, vet ni varför det kallades så, ja, det säger ju sig själv med tanke på att vi va där Birds Against Pedofajls, betyder det så klart, men vi tyckte det va coolt att dessa skinnklädda bajkers ville hänga med oss. 

Glömmer dock inte när vi åkte där ifrån, vilken resa, vi lastades in i bilen, i vanlig maner, Humle och Dumle, Gråkorna och Affe, Malte, fick åka bur, vi andra "finfåglar" fick sitta uppdelat i bilen, och det bar iväg hemåt, det gick inte så fort som det brukar, eftersom Husse hade släp för att kunna få hem vår voljär, så vi kunde göra sånnahär events fler gånger. Vi åker i en timme, eller så, sen så svänger vi av, det står Halmstad på en skylt, Papih börjar komma igång, jag fråga honom, hörru, va e de jag känner igen mig nickar Papih, med ett stort leende i näbben, här bor min Daniel svarar han, det visar sig att Papih, precis som jag, haft en husse tidigare.

Papih har haft honom i över 20 år, så jag förstår att detta ska bli kul för Papih. efter ett tag kanske 20 minuter, stannar husse bilen, Matte går ur bilen med mig, Swea och Papih, Papih studsar av glädje, ifrån restaurangen rakt framför kommer det en kille ut, Daniel skriker Papih, och när Daniel är tillräckligt nära, så att selen inte ska hindra honom, flyger Papih rakt över i famnen på Daniel, och borrar in näbben i hans tröja, ett högljutt Heej, hörs mjukt, nästan lite mufflat genom tröjan, och glädjen är ett faktum. Vi går in till Daniels restaurang, Matte har med vår matväska, vi ska få äta, människorna, kanske oxå ska äta nånting, så vi får kraft att ta oss vidare. väl inne i restaurangen kommer husse på att han fryser, och glömt sin jacka i bilen, vi går tillbaka " eller ja går å går " husse går och jag åker axel.

Bort till bilen, Husse tar jackan, flyttar över mig på vänster axel, tar på sig jackan på sin högra arm, flyttar över mig på höger axel,men nånting händer bakom mig tornar det upp en stor svart skugga, det blir bara mörkare och mörkare, jag känner mig hotad, nånting kommer ovanifrån, jag ser inte vad det är, måste bort, måste undan måste fly, jag tar spjärn, kastar mig framåt, och slår så snabba vingslag jag kan, jag har helt glömt husse, papih, swea och alla andra där för några sekunder, måste bara fly, SNAP, nånting rycker till i kroppen på mig, men bara för nån millisekund, sen känner jag att selen hänger löst, jag är fri, fri som en fågel, fri på riktigt, fri. jag tar några fler vingslag, ser ett högt träd, bestämmer mig för att stanna till där, puh, det va inte mycket kondis jag hade. Nedan för mig kommer det människor springades,

Husse, som försökt springa ifatt mig, står under och kallar, Swea, kommer efter några sekunder åkandes på mattes axel, hon kallar på mig, jag svarar, men jag ser henne inte, hör henne, men ser henne inte. jag kallar tillbaka, hon svarar, jag andas ut, försöker lugna ner mig, tänker detta va ju rätt dumt, det är långt ner, vad gör jag nu, efter ett tag ser jag Swea, åka på mattes axlar ut på en bro, nu ser jag henne, jag kallar Swea, Swea, Swea svarar, kom ner Fenix, kom, jag tar mod till mig, tar spjärn, kastar mig ut, jag ska ta mig till Swea, jag seglar bort mot henne, mot matte, mot henne, och tänker ja, jag kan detta, detta ska gå, men rätt som det är, så får jag nånting i sidan, 3 stycken fåglar, fråga mig inte vad det är för några, kanske e det dom som skulle ta mig innan, kanske e det något annat, men farligt är det iallafall, jag måste fly, jag tar sats, och sticker iväg, upp över höghuset, bort mot skogen, måste hitta nånstans att gömma mig, måste vila, måste andas, måste ta det lugnt, måste gömma mig.

Det blir mörkt, jag är hungrig, men jag vågar inte leta efter nån mat, jag fryser, för givetvis kom det en regnskur oxå när jag flög som bäst, lika bra att sitta kvar, invänta morgondagen, så får vi se hur vi löser det då, jag ska hitta husse och matte, det måste vara det bästa, vet bara inte hur, nåja. jag slumrade till, och jag vaknade nästa gång, var det ljust igen.

Hungrig, trött, lite disorienterad, gav jag mig iväg, jag hittade ett träd som såg ut att ha något ätbart i sig, men jag vågade aldrig prova det, jag visste ju att ärtor va bra, majs, apelsin, paprika, äpple och bönor va bra, men några sådana träd hittade jag inte här, medans jag satt där kom det en bil, innehållandes, MATTE OCH SWEA, oj va glad jag blev, jag skrek till, Swea svarade, jag skrek igen, Swea svarade igen, jag blev så exalterad att jag skrek det högsta jag kunde, och ja, då skrämde jag de där monsterna igen, blev rädd och fick flyga iväg ytterligare en gång.

Vart ska jag nu ta vägen, kolla en skola, konstigt, ungarna e ute i skogen, borde dom inte vara inne och plugga, konstiga människor dom här i Halmstad, oj vilket konstigt träd, alldeles grått, men iallafall, den hade inte en sån massa löv på sig, jag landar där tänkte jag, så kan jag pausa, jag syns nog mindre i detta träd. Jag hade knappt suttit där i 30 minuter och andats ut när jag märkte till min fasa, att selen som jag hade på mig, hade fastnat, Nej, jag måste bita mig loss, tänk om monsterna kommer, kom igen Fenix, bit sele, bit för allt va tygen håller. När jag är som mest upptagen på att försöka komma ur selen hör jag en bekant röst.

Det e husse, husse e här, jag skriker till, mest för att visa var jag är, sen fortsätter jag bita i selen, men vänta, det verkar som om husse är på väg upp, ja .. han är det, då väntar jag, hoppas han orkar hela vägen, jag vill inte bli jagad av monsterna igen. att vara så kallat fri som en fågel, har sina baksidor, efter någon minut, är husse uppe, jag kan kliva över till honom, och han klättrar ner med mig, vi sätter oss på gräset, han har mig stadigt i sin famn, kollar igenom alla mina fjädrar, kollar min näbb och klor, säger till nån konstig kille med hörlurar och mikrofon, att jag är OK, han sätter mig i min transportbur, och fullständigt väller in med valnötter, vatten och andra godsaker, jag är räddad, jag är tillbaka, jag är med min familj igen.