Hem

Då va vi på väg, woohoo, vi rullar ut på gatan, matte lyckas på något vis vinka på vår granne, Bror, heter han, tycker det e konstigt namn, min gamla Husse, kallade många för Bror, vissa hette Ey Bror, vissa Jo Bror, nån Pschh Bror, ett tag trodde jag att han va typ släkt med alla och att han bodde i något sorts familje kollektiv, men jag hade fel, och nu så visar det sig att det fanns en Bror även här, ända skillanden här va att detta var en sån där liten människa, och han var vit som en magnesyl, exhusses brordrar var raka motsatsen.

Nåväl, bilen rullar vidare, nått konstigt börjar låta, klick, klick klick, och något brandgult ljus visar sig i takt med ljudet i häcken hos grannen på hörnan. Konstigt, jag hörde nånstans tidgare, att den här biltypen, BMW inte hade sånna där blinkisar. Bilen svänger vänster, och vi börjar ta fart, inte så mycket, men det känns att vi rullar iallafall, heh .. nu blev det tyst på Papih, knäpptyst äntligen. Inte ens ett Heej, utan han sitter där och stirrar ut genom sidofönstret, som om han försökte räkna träden vi passerade eller nått.

Husse ökar på lite till, det svänger till, först höger, sen direkt vänster, och sen höger igen, jag kasar nästan av mattes axel, matte tillrättavisar husse, att sluta köra som han stulit bilen, det är jobbigt nog att ha våra klor på axlarna säger hon. Nu går det lite lugnare. Vi kommer upp på backkrönet, det där konstiga klickandet börjar igen, och så svänger vi höger, ner för backen, farten ökar och vi verkar vara ute där det finns många bilar, många stora, tror dom kallas lastbilar. Alla verkar ha jättebråttom, det tutas, människor vinkar på varandra med knutna nävar, verkar skrika i bilarna, konstiga typer, det e ju kul att åka bil.

Tittar fram, kolla hastighetsmätaren, hahaha .. nu vet jag. jag sträcker ut mina vingar och flaxar, så kan jag skryta för mina kompisar sen när vi kommit fram, att jag minsann flugit i 117 km/h. Dom kommer att vara såå avundsjuka, efter några sekunder, får jag först en tillsägelse av matte, sen av husse, att flyga inne i bilen, var visst inte så populärt, nahe, men kul var det iallafall, får väl lugnaner mig, så dom inte ångrar sig och kör hem igen.

Det går nån minut, sen börjar Knoll och Tott skrika ifrån bagageutrymmet, Sluta, det kommer inte att gå fortare, skriker jag åt dem, Läääääg av, skriker Husse, sparvarna verkar ha koll på vart vi ska, och dom kan helt enkelt inte bärga sig tills vi kommer fram. Själv är jag också exalterad, men man har väl självkontroll, samt, skulle jag göra för mycket fel, så får jag mig ett hugg av Swea, det vet jag, så det e väl lika bra att ta det lugnt, det är inte långt kvar.

14 minuter senare, börjar det där klickandet igen, bilen saktar ner och vi svänger av den här häktiska vägen, svänger höger, åker i ett mycket lugnare tempo, jag börjar känna igen mig, Biltema, Coop , den där konstiga steakhouse restaurangen vi aldrig gick på, ja .. vi ska till voljären. Nu har jag riktigt svårt själv att hålla mig lugn, jag klättrar upp bakom mattes nacke, puffar på Swea, mest för att se om hon är lika exalterad som jag, hon nickar förstående, hon har varit där så många gånger förr, hon vet vad som komma skall hon är glad, men inte övertänd som vi andra.

Några svängar höger, några vänster, och sen stannar vi till och när jag kollar ut, mellan träden, ser jag den voljären, Gittans Fågeloas, ja, Its a kind of Magic. som den skimmrar i solen, jag förstår varför vissa människor ville den skulle kallas för Friheten, för det känns verkligen så när vi kommer in i den, nu är det på våra villkor, vi kan sitta var vi vill, flyga dit vi vill, busa med vem vi vill, jaga vem vi vill, och e de nån som inte sköter sig, då kan vi bajsa på vem vi vill, för detta är vår domän, våran yta, vårt slott !!!.