Hem

Väntan stiger sig större och större medans de nya fåglarna är på väg mot voljären med sina människor. Den stora, har samma färger och ser på pricken ut som min pappa kanske något mindre men dom verkar vara släkt, eller iallafall samma sort. I en av transportburarna sitter det 2 tredjedelar av ett stoppljus, rött och grönt, gult verkar inte ha fått följa med. vad som är i de andra burarna, kan jag inte se, jag får väl helt enkelt vänta. Musketörgänget, passar på att flyga några extra rundor,

Hasse och Tage, verkar trötta, eller så är dom inte så uppspelta som vi andra, men dom sitter lugnt kvar och tittar på det som sker, Emil, sitter borta vid pilen och "luktar på blommorna" Papih sitter hos Matte, och gråkorna, ja .. såklart dom sitter i vars en burgavel och verkar sura på varandra IGEN dom håller på som om dom var gifta, Sally säger Hoppa, Harry frågar hur högt, sen så tröttnar dom på varandra och tar ut en temporär skiljsmässa på ca 4 minuter, för att sen vara tillbaka till sin ignorans av varandra.  En sak är säker "Fifty Shades of Gray" har ingenting att göra med gråkor, det e jag helt övertygad om.

Nu växlas det om i slussen, en dörr öppnas, nån går in, andra dörren öppnas och stängs, nästa person tar med sig sina fåglar, går igenom slussen på ett säkert vis, och vips så är alla inne. Den stora röda, får matte att släppa selen på henne, och direkt flyger hon upp till oss, berättar att hon minsann heter Smilla, och hon e chef i den här voljären, för hon har varit med från början o ja det är väl bara att acceptera, för hon har varit här längst. Smilla lämnar oss, efter hon blivit övertygad om att vi förstått vad hon ville ha sagt, och flyger ner till sin matte igen. Smilla verkar vara lite av en morsgris, iallafall när matte är i närheten.

Nu öppnas det till stopljuset, och ut flyger två väldigt vackra papegojor Nemo och Ariel, dom är av arten Ädelpapegojor. Trots namnet är dom precis lika mycket värda som alla vi andra, dom är inte ädlare, även dom ibland kan tycka det. Dom swishar runder, några varv, från östgavel, till västgavel, tillbaka igen och igen, säkert 6 varv innan dom till slut sätter sig i östra burgaveln och pustar ut. Under tiden så har man öppnat dörren i en tygbur, och ut stiger fåglarnas svar på Hiawatha, Frank en av få kragpapegojor som accepterat rollen som tamfågel i sverige.

Visst e han mäktig, där han strosar runder på sanden, med plymen ute som en Dilophosaurus med mindrevärdes komplex. Frank tar några steg, halkar till och sen så sätter han fart, flyger upp till en av ställningarna som människorna byggt till oss, och sen sitter han där nöjd och stilla, plymen har han fällt in för tillfället, verkar som att han var nöjd med sin entre, och verkar nu sitta och vänta på applåder och visslingar.

Det blir inte så mycket av den varan, för nu var det dags för dagens kändis att få visa upp sig. Denna älderman, denna gigant, denna ikon bland tamfåglar, denna megakändis, våran stora idol Kalle Moluck. Kalle är en snäll och ganska tillbakadragen fågel som inte gör många knop mer än han måste. Han har lärt sig att låta bli att jaga andra, han håller sig till sina människor, och får både mat och service långt mer än han behöver, och han mår bra, han får smek och gos i överflöd och är man i hans aktvärda ålder så förkänar man detta det är helt klart det är oxå därför han får alla oss fåglars respekt, det där med älderman, kändis osv, det säger vi bara för att elda igång honom, han bryr sig inte egentligen om allt det där, han vill bara ta det lugnt, få lite mat och mys, och chilla till nästa dag kommer. Kalle klättrar ut ur sin bur, enbart med målet att klättra upp och på sin bur, sätta sig i sitt hörn, med sin nalle och njuta av dagen.

Smilla ryter till, förmodligen för att få hennes flock att rätta in sig i ledet, och anpassa sig även dom till att dom är i hennes domäner, jag hoppar till lite förskräckt, för det lät precis som när pappa skulle tillrättavisa mig när jag va liten, Jag bodde ju hos mamma och pappa mitt första halvår, eller ja, iallafall till en början. Det kom en snäll farbror, som matade mig med välling flera gånger var dag eftersom jag inte fick mat av mina föräldrar längre.

Jag förstod aldrig riktigt vad som hände, men jag och min bror, (vi är födda med 4 dagars mellanrum) hade först en underbar tid med mamma och pappa i en ganska stor holk, i en stor voljär uppe i vad husse kallar för norrland, men så en dag, kom pappa in i holken, och han verkade vara på ett hiskeligt humör, han skällde ut mamma (som såg ut på pricken som Swea) nånting om att han kände sig utanför, kände sig utlämnad och han var avundsjuk på mig och min bror, han skrek att han minsann aldrig fick komma närma längre, och så kunde det ju inte vara, han klättrade in och högg mamma i vänster vinge. mamma skrek till förmodligen mest av rädsla, men det gjorde nog ont oxå för det kunde jag se på hennes ansiktsutryck, ytterligare ett hugg delades ut av pappa, denna gången emot nacken, och då blev jag förbannad, jag såg rött, jag tog mod till mig och sprang bort och ställde mig mellan mamma och pappa, och jag skrek till pappa att sluta, bror min ställde upp vid sidan om mig och vi försökte mota bort pappa så hårt vi kunde.

Men pappa vägrade ge sig, han gav order om att vi skulle flytta oss, och jag såg ingen annan utväg än att springa fram och bita pappa i vad jag kom åt, det blev en av klorna på vänsterfoten. Pappa skrek ett sånt skrik som nu Smilla gjorde sen så böjde han sig ner tog näbben och slog till min bror så hårt att han lyfte från platsen, flög genom rummet och slog nacken i holkväggen, och där blev han liggandes, till synes livlös och kaoset var ett faktum. I all denna tummult öppnades holklocket och gubben tittade in, han tog tag i pappa och slängde ut honom ur holken, han tog en koll på min bror, lyfte upp honom och undersökte, men han låg där helt lialös och verkade inte andas.

Han hade farit vidare till samma plats som nu Gittan finns. Därefter lyfte gubben ut mig, bar bort mig till en egen liten bur, utan mamma och pappa, och där fick jag sitta tillsammans med en amazon, tills jag sen fick flytta till min första husse. Vad som hände med mamma och pappa, det vet jag inte, jag har träffat en av mina storebröder, hah han heter oxå Fenix, lustigt va, men han hade aldrig märkt dessa tendenser på pappa när han växte upp.

Vad jag har förstått, så har pappa fått flytta, han bor nu i danmark, och han ska ha fastnat med två stycken bastanta damer med stålvilja, och han skall vara lägst i rank numera. Rätt åt honom.

Oj nu svävade jag iväg, var va vi. Smilla, ja hon ropade in flocken, och man kunde se att alla visste vad som gällde, Tillochmed Frank sträckte på sig och förstod allvaret, nu gällde det att sköta sig.