Hem

Så varmt och gott det är här uppe, balken, som är av aluminium, är lagom varm, inte så man bränner sig, men inte heller så det känns kallt,den är helt enkelt Lagom, allt verkar vara Lagom här i Gittans Fågeloas, Lagom stor, lagom bred, lagom hög, lagom besökt, ja nu iallafall, men det kunde ju såklart alltid varit bättre.

Gittan gjorde ett gott jobb, ja gittan, måste erkänna att jag saknar henne, även om jag inte fick chansen att träffa henne så många gånger, det blev några få träffar i inomhuslokalen ( ja hon hade faktiskt fixat en lokal till oss att va i när det var kallt). Första gången jag var där, kom jag dit med Luci, och min förra Husse, vi kände direkt när vi kom dit att vi var välkomna, både vi fåglar, av fågelkompisar, men även människorna verkade välkomna min husse.

Här fick jag lära känna Gittan och hennes Sunny, jag träffade för första gången Emil, Swea, Pepsi och Ludde, ja dom jag numera hittar på nya namn varje gång jag tänker på dem, jag träffade ägen Sally och Harry. Men det var nånting som slog mig lite mer än allt annat, Gittan, där hon satt på sin stol, med Sunny i knäet, utstrålade en mildhet och lugn, trygghet och pålitlighet, ansvarstagande och skojfriskhet, allt i en och samma aura, man blev alldeles varm.

Jag förstog direkt varför Sunny vaktade så hårt, detta var en guldklimp till människa, nånting som Sunny skulle slåss till sista fjädern för, det va väldift tydligt. jag tog min chans, och flög iväg till första bästa människa jag hittade, därefter så tog jag chansen jag måste bara prova sitta hos gittan, för det verkade vara underbart att få sitta i närheten av denna varelse och hennes uppenbarelse som person.

Jag tog sats, och flög bort, gittan var nog inte riktigt beredd, för hon hoppade till, lite förskräckt när jag landade på hennes axel, det blev vänster axel, eftersom Sunny satt på höger knä, ja man fick inte sitta på gittans axlar när hon var iväg på träffar, det gjorde hon väldigt tydligt, men eftersom det va första gången för mig, kom jag ganska enkelt undan. jag förstod mitt misstag och klättrade raskt ner till vänsterknäet men det skulle jag ju aldrig gjort, Sunny vände ifrån att vara en gullig liten jänta på 14 år, till den värsta bigmama madonnan jag nånstin träffat, hon väste, höjde varenda fjäder på kroppen, gungade av och an, o viskade till mig, du har 3 sekunder på dig, och du har redan förbrukat 2 och en halv genom att andas, om livet e dig kärt, så lämna nu, och då menar jag för 2.5 sekunder sen.

Eftersom jag är hane (ja det e bevisat via dna) så vet jag innebörden av när en hona säger nåt (flie or die), och innan huvudet har registrerat vad Sunny sagt, har redan mina vingar börjat flaxa och ta mig vidare till nästa plats att sitta, jag sitter i ett konstgjort träd efter några vingslag, och först då börjar jag förstå vad som egentligen hände. Sunny väser lågmält, på språk bara vi papegojor förstår, hon e miiiin .. miiin och bara min, du får inte ens låna henne på julafton, så de så ! . 

Ja det gick inte nån tvekan om var sunny hängde sin hatt. Det blev några fler träffar, innan Gittan så olyckligt behövde lämna detta ställe och ta sig vidare till nästa plats, lämnade kvar en tomhet och ett vacum som skulle visa sig vara helt omöjligt att helt fylla, men jag måste påstå att mina människovänner i voljären gör vad dom kan, dom hedrar Gittan och sunny varje chans dom får.

Sunny har fått en ny kille " nån dansk ifrån Jylland" jag hoppas hon kan teckenspråk för danska e ju totalt omöjligt att förstå, men det löser sig nog, Sunny lär ju inte ta skit om det inte passar henne, hon har skinn på näbben. Snacket går ju bland oss fåglar, o nu har jag inte varit med så länge, men jag har träffat dom flesta fåglarna som brukar vara här, och jag hör aldrig ett ont ord om "Kapten Gittan" utan det talas alltid med respekt och vördnad, även hos oss om henne och hennes fåglar.

Underligt, nu har jag suttit här och funderat i ca 5 minuter, och det slår aldrig fel, nämner man hennes namn, eller tänker på Gittan, så blir det sol i voljären, och även denna gång, nu tittade solen fram på riktigt, det blev ännu varmare, stämningen i voljären blev ännu gladare, och både fåglar och människor blev ännu mer positiva. Denna glädje och värme sol och merkänsla, har blivit ett tydligt tecken på att oavsett vart Gittan valde att åka, så är hon kvar och styr upp så vi får bra och trevliga träffar i hennes skapelse,

Gittans Fågeloas "its a kind of magic". Ja det kan tänkas lite konstigt, varför människorna har döpt voljären till nånting med både svenska och engleska i namnet, men jag pratade med Swea, och hon berättade att vid Gittans begravning, hade man spelat Queens Its a kind of Magic, en låt som Gittan själv hade valt, och då kändes det självklart, att Gittans egenskapade magiska plats, skulle få bära dessa ord i sitt namn, och får jag tycka själv så tycker jag att det passar ganska bra.

Hoppas bara att det får förbli en oas, och att det regnar så att träden klarar sig, hade blivit tråkigt om det fick döpas om till Gittans fågelöken, bara för att människorna inte kan hjälpas åt och vattna lite. 

Titta, nu kommer det fler, dom kommer gåendes ifrån det där stora vita huset, konstigt, varför parkerade dom inte där vi står, det va mycket närmre, wow, det är en sån stor fågel till som jag, och dom bär med sig flera transportburar, hmm det verkar som det blir mycket mer fåglar här, det är nog inte slut än. Det här blir spännande. Swea - Kolla det kommer fler, kom igen gumman, vi flyger bort och kollar.