Hem

Jaha,då var det bara vi och Tallarna kvar i det fria, Gizmo och Elektra, blev dom första måltavlorna till att plockas in av familjen Tall. Som vanligt börjades det med sittpinne dansen, från ena burgaveln till den andra och tillbaka igen. Elektra, gäckade Anders ett antal gånger, med sin egen lilla taktik. Hon satte sig ganska högt, i en av burgavlarna, inte så högt att det va omöjligt att nå, men nästan, så det lurade Anders att hämta stegen, när Anders kommit upp på stegen, så höll hon sig så pass fast, att det nästan gick att ta henne.

På så vis fick både hon och Gizmo vila så dom hade nya krafter att leka med sina människor en runda till och så höll det på i åtminstone en kvart, tills Elektra började tröttna och själv ville hem, då lät hon Anders få tag, och följde följsamt med in i transportburen, tätt följt av Gizmo, som vet sin plats i herarkin. Max o Molly, var som vanligt hänförda av Amanda, som trollband dem med några svepande handrörelser, och så satt dom i buren. Daniel, stog där redo med buren i högsta hugg, och så fort solisarna kommit in stängde han raskt dörren och låste, snabbt och korrekt, som om han aldrig gjort något annat.

Nu var det bara vårt gäng kvar, Som vanligt så inriktade man sig på bråkstaken Pepsi. Han är dock ganska lättlurad, för han är dum nog att sätta sig på pinnen som dom håller upp, sitta kvar tills pinnen är vid hans transportbur, och sen självmant kliva in i den samme. Det flygande plåstret, kommer så klart direkt efter sin sårskorpa, och landar på transportburen, tittar upp på husse, med intentionen, släpp in mig då, och om husse inte är snabb nog, klättrar han själv in. Diskussioner sker om vem som ska stänga dörren, men medans Adam och Eva diskuterar dörrstängning hinner husse stänga och låsa dörren till transportburen. Nu va det Affe och Malte, jag Swea och Papih kvar. Men det verkade inte som vi hade så hemskt bråttom. Husse gick och hämtade Malte.

Malte är en världsvan fågel, med sina 40+ år (ja jag vet hur gammal hon är men sånt får man inte yppa om gamla damer) har varit med om det mesta. Hon har bott i Borås, Göteborg, Knivsta, Körn, Falkenberg, Jönköping och Marbella. Ja, jag sa Marbella, i spanien, Malte bodde faktiskt där i nästan ett år, men det är länge sen, och jag måste ju tycka, konstigt att en kakadua, som skall vara så glad inte trivdes där, men enligt malte så tyckte hon det var för varmt och klibbigt, så hon klädde av sig. Så ofta att dåvarande ägare valde att åka tillbaka till Sverige med henne och lämna henne hos en snäll kvinna i Borås. Therese hette hon, enligt malte var hon en väldigt cool tjej, som hade ödlor och ormar spindlar och sköldpaddor, krokodiler och alligatorer apor och agapornis, ja givetvis inte hemma, men det kunde lika gärna vara, för hon mer eller mindre bodde på sitt jobb, med sin man och malte.

Malte trivdes jättebra där, men tyvärr så fick Therese utvecklat en allergi, mot fågel, och det gjorde att Malte fick flytta, hon har berättat att hon flyttade till jättemånga hem samma år, först till en snubbe som hade en golden retriever (malte e jätterädd för hundar) , hon visade sitt missnöje med att plocka av sig igen, fick komma tillbaka till Therese, enbart för att få en ny matte, detta en tjej ifrån göteborg som hade 2 små barn, Malte visste vad det innebar att ha ungar som konkurrens, man e typ chanslös säger hon, så det blev en retur efter hon bitit den ena slynglen i foten efter den dragit henne i stjärten.Och så fortgick det, flera hem ljög om förhållanden dom hade, malte fick åka dit, inse att det inte funkade och sen tillbaka.

Hon hade typ gett upp, när Therese pratade med dessa 2 skåningar där hon nu bor, dom körde ner för att se så det inte var ytterligare lögner, och det verkade vara ok. Nu har malte bott här i 6 år, och hon säger att det är bra, här händer mycket, och det är bra mat. Maltes världsvana gör oxå att hon är totalt orädd när det gäller sin sele, tvärt om så va det hon som berättade för mig om fördelen att acceptera det där jädra snöret.

Nu ville Husse visa en av göteborgarna, (Jeanette) hur man selar, och då vart Malte ett lämpligt exemplar att prova på. Vi andra satt glatt och titta på, Affe skrek till henne,"  men skräm henne lite då, kom igen" men malte satt där som en skyltdocka som ska få nya kläder på sig, helt avslappnad, lät jeanette först trä på runt halsen, försöka med vingen, göra fel, inte en gång, inte två gånger, utan fem gånger, innan hon tillochmed hjälpte till lite med att få in högervingen i selen. Att man ska behöva göra allt för människorna grymta hon. När selen väl var på så skulle den av, och sen blev det minsann en runda till, ja husse hade verkligen inte bråttom hem.

Sen var det dags för Alfred, här är det bara husse som selar, för Affe har bestämt sig för att han skall vara respekterad, respekterad och lite rädd för honom, är målet hos alla. trots att han är snällare än en hungrig hundvalp. Först ska han flyga ivåg ifrån husse, i ca 5 minuter, det är typ tradition, därefter låta sig infångas, och bli selad, men bara av husse, och sen sitter han snällt brevid sin malte och väntar, så som jag brukar vänta hos Swea. Papih, har blivit helt såld av sällskap till matte, här duger husse bara när han vill ha nånting. Papih tar lydigt emot kommando, blir selad och sitter snällt kvar på grenen han var på.

Nu kommer husse till mig den den där pinnen. Jag vet mycket väl vad den betyder, och vad husse vill, men jag kan inte låta bli, det liksom spritter i kroppen, jag hoppar bort på balken brevid, lämnar Swea för ett tag, slår en blick tillbaka till Swea mest för att förvissa mig om att det är OK för henne, jag får en blick och ett leende tillbaka, hon förstår att jag bara ska skoja lite med husse.

Jag inväntar rätt läge, när husse sänkt pinnen, för att gå under stocken o bort till där jag sitter, släpper jag taget från balken jag sitter på, dyker ner som en falk, tar sikte på husses vänstra arm, eller strax under slår några snabba vingslag, och likt ett stridsplan dyker jag bort mot magen på husse, när jag är ca en meter ifrån honom, viker jag snabbt av till vänster, lägger mig i 180 graders seglarläge och sveper förbi husse så närma att min nacke rör vid hans sida, min högra vinge slår tätt in i hans armhåla, och vänstervingen snuddar precis hans vänstra knä. Swisch låter det, det är nästan omöjligt att lägga denna vertikala ställning utan att svänga, så strax efter jag passerat husse måste jag styra upp och flyga strax höger igen, några vingslag, och sen sitter jag på balkenh längst bort mot burgaveln, helnöjd.

Husse står där och undrar vad det var som hände. Innan han ens vänt sig om, tar jag sats och gör en ny dykning, jag gör om samma procedur, men jag måste akta mig för pinnen för husse håller på att vända sig om. Detta gör att jag kan inte svepa lika närma som jag gjorde förra gången, och jag märker att husse är mer alert denna gången, han rycker inte ens till vid detta försök. Swea skrattar till, hon var nog lite imponerad på min första flygning, det tror jag iallafall men denna rundan verkar inte ha slagit den rot jag hoppades på. Jag låter husse komma med pinnen, stannar kvar när han lyfter ner mig, och jag går över på hans hand när han erbjuder. Ja, jag känner mig så tillfreds, att jag låter jeanette prova selning även på mig, och jag stretar inte ens emot.

Under denna tiden ser jag att Swea har flugit ner till matte, i stort sett tagit på sig selen själv och matte håller på att spänna den. Denna underbara dag börjar gå mot sitt slut, nu när alla är selade och eller sitter i sina burar, öppnas slussen i voljären och människorna bär bort oss till bilarna. Trots att några Göteborgare är kvar, får dom gå några gånger för att få med alla grejor. Vi spenderar ca 10 minuter på adjö, både fåglar och människor, hoppar in i bilarna och så är vi på väg hem.

För att citera en vis gammal uv, "Jaha, då var det slut på det roliga" .