Hem

Jaha Där fick Papih så han teg, 20 minuters action, som underhöll oss alla, för att sluta lite snopet i ett bett som ledde fram till precis ingenting. Detta kanske han skulle lär sig nånting av, Papih, som precis blivit upptäckt av Folke, lommade snopet därifrån, bort till pilen, klättrade upp tyst och försynt och gömde sig så gott det gick i grönskan, Om skamhade serverats som tårta, ja då hade alla blivit mätta, nu fanns skammen bara som en aura runt Papih, och han gjorde vad han kunde för att inte synas.

På tal om tårta. Jeanette, en av göteborgarna hade tagit fram en ungsplåt, med efterätt, hon kallade den för Vaniljhjärtans tårta, det enda jag kunde urskilja var att det fanns en massa fina hallon på den. Nu blev jag sugen som bara den, jag bara älskar hallon. Husse, Fixa , jag vill ha hallon, ja får jag lite av det där söta grejet oxå, så kan jag leva med det. Husse lyssnar inte, han har fullt upp med att göra sin sista hamburgare. Det råkade finnas 2 burgare kvar, och 4 vegetragiska.

Asså, ibland vet jag inte va han håller på me, nu verkar han ha blivit helt tokig. Han tar 1 av dom vegetragiska burgarna, som bröd, sen lägger han tillbehör, sallad gurka dressing och senap, en hamburgare, och en  vegetragisk till ovanpå. Jag har inga problem med att äta vegetragiskt, bara jag får en najs köttbit oxå skojar han med Anders. Efter att dom städat upp efter maten, stängt locket på grillen, plockat undan bord och de rester av mat som endå blev över, kom människorna in i voljären igen en efter en.

Vi fåglar hade börjat piggna till, kanske av actionäventyret som Papih nyss bjöd på, kanske av den tid vi vilat, kanske av att människorna nu kom in igen. Klockan hade precis passerat 2 sa en av människorna, och det börjar bli dags att tänka på hemfärd. Ja höll Maria med, Ja såklart en av göteborgarna, dom hade ju endå iallafall över 2 timmars bilfärd framför sig. Amazon maffian ja alla utom emil då förstås, var inte helt överens med vad deras ägare hade för inställning. Vi har ju precis piggnat till skriker Bella, Filur och Goja stämde i direkt, Filur lite lägre än Goja, för han ville minsann inte röja sin position där han hittat ett gömställe tillsammans med Gizmo, uppe i humlet på gavelsidan, strax under nocken, jag vet inte riktigt hur han lyckats muta Gizmo, men Gizmo agerade täckmantel, så det var i stort sett helt omöjligt att se Filur där ibland grått galler gröna blad, bruna gamla grenar, och en gråspräcklig Ädelhane som gjorde allt i sin väg för att dölja sin kompis.

Christer och Cissi lyckades med sin bedrift först, och fånga in sin ädel, ja han vi kallade för Glenn, vi döpte honom till det när han kom, och vi har inte förstått ett enda ord av de han sagt sen han kom, så han fick heta det hela besöket. Glenn gav sig ganska frivilligt, han föll offer för en billig muta (valnöt) och en snabb svepning in i transportburen, vilken amatör, men det e klart, dom gör inte detta så ofta, och ska man vara riktigt ärlig så såg Glenn inte jätteledsen ut, han var trött och nöjd och förmodligen helt ok med att åka hem. 

Mia, Folke, Jeanette och Anders verkade inte ha lika bråttom, dom satte sig ner, och njöt lite av vädret, samtalade lite med våra människor, ja, det blev faktiskt så att Jönssons, packade ihop sin besättning och sa hejdå innan resterande göteborgare började göra anspråk på hemfärd. Från det Jönssons bestämt sig att det var dags, tog det inte många minuter innan alla hade fått sina berörda platser, ja förutom Stopljusena då, för dom hade massa energi kvar.

Nemo och Ariel, hade bestämt sig för att dom minsann inte skulle hem nu. Det är lite intressant, att vi alla har samma taktik och blir lika lätt offer för våra människors list, trots att vi vet vad och hur dom tänker bära sig åt för att få tag i oss när vi inte vill, först kommer dom med ena sittpinnen, i ena änden av voljären, och stör stör och stör, tills vi flyttar på oss, från ena sidan till andra, där står det såklart en annan människokumpan, med den andra pinnen och stör han med, så att vi luras att flyga tillbaka till där vi var från början, skulle vi landa på någon av balkarna på vägen dit, är dom snabba som vesslor, och peta på oss, så vi flyger vidare, fram o tillbaks, fram och tillbaka, tills vi inte orkar längre, kommer ner på höjd så dom når oss, eller så klättrar dom upp och lockar in oss när vi sitter och försöker hämta andran för nästa rond.

Samma sak blev det nu med Nemo och Ariel, Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag måste erkänna att jag är rätt imponerad med deras ork och dedikering, över 20 minuter lyckades dom gäcka sina människor, med undanmanövrar, dykningar, hastighetsändringar, och ren flygakrobatik. Men så tillslut, Ariel, hon e yngre än Nemo, och råkade sätta sig lite lågt, i ett hörn och vips, så hade hon fångats in och satt i sin transportbur.

Jag kunde tydligt se att motivationen på Nemo sjönk direkt, så endast några minuter senare, hamnade han i en situation som inte gick att ta sig ur, och han fick placeras i transportbur han med. Hejdå, sa Jönssons, Hejdå svarade både vi fåglar och människorna varandra, och Jönssons vandrade iväg mot solnedgången. Efter att sett detta spektakel, insåg våra vänner ifrån göteborg, att det va lika bra att flyga ner till respektive, och bli insatta, för utgången kom att vara den samma, men med andan i halsen och pustande flämtande, vilket torde va jobbigt, så de "änna lika bra att ge saj" som Filur kläckte ur sig. innan han flög ner till Matte och vidare in i buren.Goja strax därefter, sen följde dem en efter en, ja Emil fick oxå nog o flög ner och gick in i en bur, iofs skulle han inte åka bur, men han visade va han ville iallafall.

Musketörerna, som faktiskt varit lugna ett tag, (ja ni vet dom där munkparakiterna) hade förståt vad som pågick, och dom hade minsann bestämt sig för att dom INTE skulle hem på ett bra tag till. Dom må va små, men i dom små skallarna, vilade en helt annan taktik, samarbete, teamwork och mindfullness, gjorde dessa varelser till riktigt svåra byten. Molly och Billy, vanast ihopa, lämnade cookie ensam på grenen som hänger på repen i mitten, cookie, satt där som ett lockbete, i väntan på att Agneta skulle komma dit och försöka fånga henne, dom hade valt just den grenen, för den är precis så lång så Agneta inte riktigt når upp, vilket gjorde att dom kunde i lugn och ro vila, medans dom tittade på när cookie, väntade ut Agneta, ända tills Agneta kommit upp på stegen, ungefär en hand ifrån räckhåll, då bestämde cookie för att flyga upp till dem andra.

Nu va det Mollys tur, Hon flög bort till min matte, satte sig på hennes axel, för att invänta Lars. Det var dags för Lars att jobba lite, Lars smög sig sakteliga fram, försökte få tag i Molly med en svepande rörelse, men Molly duckade lite snyggt, och det var så när som Lars nästan slog matte i ansiktet, han lyckades precis hejda sig. Haha, ja detta pågick en bra stund. Sen så hör jag Billy säga, Ok nu tycker jag dom har fått nog motion, Matte ska ju springa maraton om nån vecka, hon behöver vila, kom så låter vi dom fånga oss, men gör det inte för lätt, låt dom tro att det e dom som lyckas, inte vi som ger oss.

Strax där efter, sitter dom alla 3, en för alla alla för en, i sin extremt fina transportbur, redo att åka hem, nöjda med dagen på alla sätt. Agneta och Lars, även dem verkar nöjda med allt ifrån sällskap väder mat och fåglar.