Hem

Så lugnt det blev nu, Endast Tallarna är kvar inne i voljären, Husse skrek precis MAT, det innebär att människorna skall gå ut och äta, det tar inte många röda sekunder innan det blir en lång kö utanför voljären, där det dukats upp bröd, sallad, lök, gurka, hamburgerdressing, Ketchup och senap. Hamburgare och vegetragiskt alternativ såklart, Husse står vid tunnan, det brinner inte längre utan man kan se varm luft stiga upp och steka till dom hamburgare som ligger kvar på gallret, Husse säger, ta gärna hamburgare, vill ni ha ost på så ta det och kom hit, så fixar jag det blir lite värme på.

Kön ringlar sig lång, person efter person monterar sin hamburgare, vissa med vissa utan ost. En av gästerna, tycker det tar lite lång tid, och bestämmer sig för att värma sin burgare själv, samt att rosta sitt bröd, och ställer sig andra sidan tunnan, några minuter senare ber han husse om att låna verktygen, för det är dags att ta upp sin mat, han sveper spaden längs med gallret, burgaren verkar inte vara på humör, och inte brödet heller, och det börjar bli varmt över grillen, strax efter detta, kasar först brödet ner mellan galler och kant, där kort efter följer hamburgaren samma öde, gästen, står kvar lite handfallen, undrar vad som hände, och får helt enkelt gå å ställa sig sist i kön och montera en ny burgare, denna gången låter han sig vänta på sin tur, får hjälp av husse, och får en hamburgare i det skick som han önskade, men det tog ju några minuter extra.

Inne i voljären går det ganska lungt till, vi har väl alla kommit in lite i vilostunden i den här goa solen, till vår stora förtret, väljer människorna att äta sin mat utanför voljären, vilket gör det fullständigt meningslöst att tigga, inte ens superfjäskaren Papih lyckas locka till sig nånting, Malte, har sin egen taktik, Hon har placerat sig precis vid gallret där husse står och grillar, vet inte egentligen vad hon hoppas på, inte ens Husse är så klumpig att han skulle råka snurra en burgare så vilt att den skulle flyga ända till Malte, och bjuda mat med vilje sånt sysslar inte våra människor med, om det inte är sånt vi mår bra av. Så malte bara hänger där, med sina MmMmmmm, Visslingar för att väcka dem, och locka dem till att råka bjuda på nånting.

Det går inget vidare, efter ett tag inser Malte detta och ger upp, klättrar bort till ett av hennes favoritställe i hörnan, plockar upp mysfjädrarna och njuter i solen. Jag börjar bli trött, slummrar till lite, det värmer så gott på klorna, sweas doft vaggar in mig i en salig känslag av välbefinnande och lugn, tänk om man alltid kunde få ha det så här. En av göteborgarna har ätit färdigt, Folke har jag för mig han hette, kommer in i voljären, sätter sig på en stol och verkar nöjd med tillvaron, mätt och belåten ja kanske lite däst efter att fått i sig sin andra hamburgare.

Man märker att han varit med förr, slug som han är tittar han först upp och konstaterar att han nästan satt sig under en av balkarna, och bestämmer sig för att flytta stolen 30 cm så han kommer utan för vårt "skitområde". Annars brukar vi ha ganska kul med nykomlingarna, våra människor brukar hjälpa oss lite på traven, och ställa stolar som inte används, under balkarna, så att när det kommer en oinvigd, så sätter dom sig där, rakt under en balk fullständigt ovetande om att det enda vi gör nu är att ladda och göra oss beredda för att dra den största dumpen vi kan, vi skrattar lika gott vi lyckats, idag hade vi inte lyckats än, så det var fortfarande öppet mål vem som skulle få första träffen.

Det visade sig klart att det inte skulle bli på Folke iallafall. Nåja, det kommer fler offer senare. Papih satt borta i fyrkanten och såg hela händelsen, och när det gäller Papih är det aldrig långt ifrån idé till handling, han gjorde ett nätt litet skutt, över till Pilträdet, klättrade likt tarzan ner tyst på krukan, slugt som en panter hävde han sig ner från krukan och över på sanden. han gick bort till en av stolparna till repet, och stannade där. Hela vår flock tystnade, vad skulle nu hända? Vi har väl inte känt papih så länge, men vi har lärt oss när papih är tyst, och avvaktande, då är det hyss på gång.

Papih kikar fram bakom pinnen, plymen nerfälld och vingarna så smalt in mot kroppen som möjligt, han försöker göra sig så osynlig som möjligt, sen med korta tysta, men snabba steg, tar han sig över till närmsta kant, upp på betongen och blir liksom ett med bakgrunden, som är trästaket och nät. Ska vi vara riktigt ärliga, så syns en kritvit fågel mot denna bakgrund rätt bra, men just nu verkar det nästan som om han smälter bort, och det finns ett flertal stolar ivägen.

De människorna som är kvar inne i voljären, inklusive Folke, har inte sett honom, det finns ett flertal stolar, vissa av dem faktiskt vita, som han kan gömma sig bakom och under, och ingen har direkt lagt märke till att han saknas. Alfred och Papih verkar ha en plan, för Affe skriker till och flaxar över till nästa gren brevid där han sitter, och i samma sekund rusar Papih till nästa stolsben för nytt gömställe. Dom väntar nån sekund, för att inte väcka misstanke, sen upprepas proceduren igen, skrik, lite flax och en rusning från Papih, efter några minuter, så är det bara 2 stolsben mellan Papihs gömställe, och den stol som Folke sitter på.

Papih viskar till Harry, att nu är det hans tur att locka till sig uppmärksamheten, och Harry nappar. Dock är det så att Harry inte är världens bästa flygare, så för att lyckas med sin strapats, klättrar han upp en meter högre än där han sitter, tar ansats, och flyger rakt över voljären rakt fram till Folke och typ krashlandar ( det e så han gör) i famnen på Folke. Folke hoppar till ställd av situationen, men inte mer än så, han fångar Harry ganska bra, och är ganska på sin vakt direkt efter, Papih han dock båda stolsbenen, och befinner sig nu under stolen som Folke sitter på.

Nu är det spännande. Vad var det egentligen Papih va ute efter? Mysa lär hu vara uteslutet eftersom han hade Harry att krashlanda i famnen på Folke.  Papih tog god tid på sig, som ett lejon som spanar ut den där sårade gazellen, inväntar rätt tillfälle, vinden skall ligga på från ryggen, solen stå i rätt vinkel offret skall titta bort, gärna tänka på nånting annat, Papih gör tecken till Affe igen, Affe fattar galoppen direkt, han flyger bort till Malte, Malte, reagerar precis som hon brukar, precis som planerat, med ett skrik av överraskning, sen utbryter en tumult mellan affe och malte, ingen av dem vet just nu om dom kommer sluta i bråk, eller mys, det är liksom lotteri var gång, Affe viskar lite snabbt till Malte, jag ger mig, och kaoset dämpar sig lite direkt för att sen avta.

Nu ser Papih sin chans, han smyger ut, mot Folkes högra fot, framme vid stortån, nu är det dags att briljera, han har kommit ända hit, och ingen sett nått, nu är det dags att chocka den där jädra göteborgaren och hämnas för att han vägra sätta sig under balkarna. Papih tar i med hela sin kraft och gör ett rejält hugg mot Folkes stortå, Pang, döm om min förvåning, Folke sitter kvar och bara tittar på malte och affe, Papih sitter som fasthuggen i skon hos Folke, han verkar nästan sitta fast, han klämmer för kung och fosterland. Men Ack så snopet, Folke hade skyddsskor med stålhetta på sig, Gubbjäveln.