Hem

Jo, såklart, det finns ju fler människor än dom jag nämnt här, tillexempel dom som kom med Frank Smilla o company, Jönssons, dom måste jag ju passa på att nämna, jag känner inte dom så bra, men min flock har full koll på dem och har beundrat dom sen länge,

Dom kallas i vår flock för voljärens veteraner, dom har varit här mest och flest gånger, även om det var mer förr, för jag har inte sett dom så ofta sen jag börja hänga här. Calle och Annica heter dem, Annica, precis som min matte, tihi, båda är jättesnälla, är en uppfattning jag fått, och fått höra från dom alla i vår flock, men den som pratar bäst om dom hos oss är Alfred. Han stoltserar ofta med att han minsann har bott hos dem en gång, i en vecka eller så. Där hade han minsann blivit kliad nästan 24/7, och under vingarna, det är nånting vi aldrig får i vår familj.

Vi kan fjäska hur mycket som helst med våra människor, tindra med ögonen, lyfta vingarna, men tror ni dom kan klia oss Nä,, inte det inte, så vi går miste om den där upphetsade känslan av smek, kärlek och lustfylldhet, vilket iofs e rätt bra eftersom vi endå inte kan para oss med människorna, och blir då saftigt besvikna när vi inte kommer till. Men det fick Affe när han va där säger han, ja, inte komma till såklart, men bli kliad superkliad.

Calle verkar vara en beläst man, han vet va vi heter alla på nått konstigt språk jag inte har nån aning om, latin heter det. Och han e rolig med, eller ja jag fattar inte det men Husse brukar skratta åt Calles skämt, några kommer jag ihåg, "Oj där flög en Humla vid ansiktet, jag kände ett Bidrag". "Skulle träffa snickaren igår, men han kom inte, det va inte spikat", "Mekanikern fick jobba övertid, han hade en skruv lös" , ja Calle är en mästare på ordvitsar.

Annica har jag inte pratat med så mycket, men även hon har väldigt goda vitsord ifrån min flock, Här är det nog Malte som verkar känna henne bäst, dom har ju umgåtts en hel del, mer när Smilla var mindre, och inte var så mammig, då fick vår flock umgås med Annica mycket mer än vad som går nu. Dom har en son oxå, som kommer ibland, jag har träffat honom en gång, men som jag förstår det jobbar han ganska mycket nu för tiden.

Det är alltid lite extra fest när Jönssons är i voljären, för dom har alltid massa mutor med sig, det kan va äpple, banan, nötter av alla de slag, ett tag hade calle med sig nutribollar, det har Sally och Harry berättat, det låter gott, men jag kommer inte ihåg att jag provat dem. Det bor en stor flock hemma hos Jönssons, lika stor som den jag hamnade i om jag förstår det rätt, men jag har inte träffat alla, jag har träffat Jojje, Smilla, Kalle, Nemo och Ariel och så såklart Frank, dinosauren. Alfred berättade att det skulle finnas både Nymfar och Gråkor samt vitbukspapegojor oxå, men dom har jag inte träffat.

Nu slamrade det till i slussen, Helen kom in. Jag har ända sen jag hörde talas om Helen första gången varit både glad förundrad och förskräkt för denna kvinna, förundrad, för hon har alltid ett leende på läpparna, verkar alltid glad och positiv, även om jag vet att hon oxå har det jobbigt ibland. Glad för att hon är snäll, och omtänksam och har alltid koll på hur deras fåglar agerar mot andra och förskräckt, ja första gången jag träffade henne, var jag riktigt rädd för henne. Det va faktiskt Pepsi och Ludde fel, dom skrämde upp mig. Dom berättade att Helen hade fått pris som Papegojmördare, ja hon va bäst i Skåne, och hade blivit vald till drottning. Dom berättade så ingående historier att jag natten innan jag skulle på träff där jag visste hon skulle vara, hade en mardröm, en av dom värsta jag nånstin haft.

Jag drömde att jag befann mig i södra England, i ett slott strax utanför Maidstone, jag var inlåst i en av källarcellerna, fastkjedjad i klon, med en stor kedja, och i kedjan satt en 8kilos kanonkula klockan var 5 på morgonen. Luften var alldeles fuktig, det var fullt med mossa på väggarna, i mossan kröp det både små insekter och någon typ av mask. Det enda jag hade kvar va väntan, väntan på att klockan skulle slå 12, på 12slaget, skulle årets Papegojmördartävling gå av stapeln, och jag var en av måltavlorna, det var mig man skulle pricka för att få den där utmärkelsen.

Jag kände mig yr, yr av skräck, dålig luft och lite mat, jag var trött, jag orkade inte ta mig ur min kedja, orkade inte släpa den med mig, jag var helt enkelt fast, det enda jag kunde göra var att vänta, sekunderna blev till minuter, minterna blev till timmar, timmarna kändes som dagar. Nu slog klockan 8 och ett enormt vrål hördes ifrån borggården, spelet var igång. Jag hasade mig bort till fönstergluggen sträckte mig upp och tittade ut, där stog en dam, i långklänning, mörkt hår och ett band i håret för att hålla det bort ifrån ansiktet, så hon inte skulel störas när hon skulle avlossa sin båge.

Uppe på podiet satt en Duva, det verkade vara första målet, det hördes en trummvirvel, sen en bastrummas 4 hårda slag och sen total tystnad. sekunderna gick, säkert 3-4 sekunder och sen ett enormt jubel igen ifrån publiken, jag tittade ut och där satt duvan uppklistrad motväggen med en pil rätt igenom kroppen, jag blev alldeles stel, hur skulle jag ta mig ur detta. Det gick en tid, sen jublades det igen, jag förstod att tävlingen fortgick, ny bastrumma 4 slag, jag kunde höra pilen slå i  väggen och förmodade att ytterligare en flygare fått sätta livet till, jag svimmade.

Jag vaknade till av att 2 vakter slängde en spann vatten i huvudet på mig, skrek kom igen, det är din tur nu, och så släpade dom iväg mig, dom kopplade bort kulan och drog mig i kedjan, ner för trappan, upp för en annan trappa och upp till podiet, kedjade fast mig mot väggen, och tog av mig påsen dom tidigare satt på huvudet, Det blev alldeles ljust, jag blev bländad, jag kände dödslukten i luften, när väl ögonen vant sig av ljuset kisade jag fram och långt där borta stog en kvinna, i blont hår. Hon hade spänt bågen, hennes ögon lyste, röda av hat, vad hade jag gjort henne? jag har ingen aning varför jag är här egentligen. Hon tog ett djupt andetag, stirrade mig stint i ögonen, spände bågen ytterligare, avvaktade bastrummas slag, 1. 2. 3. en lite längre paus 4. Whosch, där släppte hon pilen.

Jag vaknar upp håller på att ramla av pinnen där jag sitter med Swea brevid mig, tappar balansen fullständigt, och Swea skriker lite surt åt mig, va håller du på med, sitt still jag sover ju. Puh det va bara en dröm, jag klättrar tillbaka alldeles kallsvettig, sätter mig brevid Swea på vår dildopinne, och försöker vila, med vetskapen om att vi ska träffa Anders och Helen, och deras flock i inomhuslokalen i morgon. Hoppas hon inte har pilbåge med sig. 

Morgonen kommer, vi åker dit, Husse bär mig in i lokalen, jag sätter mig i ett hörn, avvaktandes, min flock tittar på mig och skrockar lite, jag förstår inte varför. Helen kommer in med sina människor och flock, med sitt underbara leende och glädje visar hon att det bara varit en mardröm, hon e ju jättesnäll, hennes människor och flock lika så, Jävla dvärgaror, dom skrämde ju skiten av mig. Det ska dom få för, en vacker dag, en vacker dag när solen skiner. 

Nu så här efteråt, vet jag allt Helen blivit papegojdrottning, papegojskjutning är en tradition hon och Anders är med på varje år. Och dom skjuter såklart inte på riktiga papegojor, det dom skjuter på liknar inte ens papegojor. 

Anders kommer in genom slussen tillsammans med Amanda och Daniel, det är nästan bara dom här inne just nu, resten av människorna, verkar samlas där ute för tillfället, nånting jag har lärt mig, samlas det många människor vid ett ställe, kan du vara säker på att det vankas mat. Anders, det e oxå en skön lirare, han lägger åtskilliga timmar varje dag på sin flock, framför allt på ädlarna, och Snowy, en tritonkakadua, jag inte träffat, men hört mycket bra om.

Anders kan allt om mat skötsel och hantering av burar, luft och luftfuktighet. Gizmo, har gäckat familjen Tall i flera år nu, en gång om året, så byter han om till Grå klädsel, och sen fortsätter han hålla det till mitt på sommaren, för att sen låta det gröna komma tillbaka, ingen förstår varför, och Gizmo vägrar berätta, därför har Anders iflera år forskat på vad man ska kunna göra åt att bli av med detta beteende.

Till fördel för alla dom andra såklart, för det finns ingenting Anders inte läst på om när det gäller mat och näring. Amanda, hon tämjer solen, eller ja Solparakiterna iallafall, Max och Molly har henne som favorit, iallafall har dom sagt det till mig. Daniel, han e lite ny i Tallgänget, men han kämpar på bra, lär sig flitigt, både om Tallflocken men intresserar sig även i andra flockar, även vår. Han är snäll artig och trevlig, ja en svärmorsdröm skulle man kunna säga, även om jag inte vågat fråga Helen om det är så.