Hem

En bil stannar till, den ställer sig bakom vår blåa bil, stänger av motorn, och ut kommer det en kille och en tjej. Det va två av göteborgsanhängarna, som hade kommit lite på efterkälken, dom hade väl fått problem med sitt skånevisum eller något annat på vägen.

Det var Christer och Cicci som kom, och med sig hade dom Cookie, ytterligare en amazon, dock inte så gammal och utan lister och chrome. När göteborgarna kommer bort till voljären, börjar dom prata med dom andra göteborgarna, och vi har lite svårt att förstå vad dom säger, det är samma glada toner, samma käcka melodi som dom alltid har, goa gubbe, de gåla,  är  änna jäla fin goja du har dä', han har nåra exter, ja det va inte mycket lönt att tjuvlyssna när dom gick igång och språkade.

Efter ett par minuters internt chitshattande, så gick Christer och cicci vidare, in genom slussen och släppte loss vad han nu hette. Jag hörde aldrig, eller jag fatta inte va dom sa när dom berättade vad deras amazon hette, och inte kunde jag fråga honom själv heller, för när jag försökte sa han "Sluta tjöta, ditt flöte, Tjotta hit en nöt så sa jag möla ner den". Så med dom orden, bestämde jag mig för att ja . han får fan heta Glenn. Glenn va en liten avsides goja, han flög upp och satte sig i en av tvärslårna till takbalkarna, och sen satt han där, och mumlade lite för sig själv. Jag blev aldrig riktigt klok på om Glenn va sur, trött eller bara lat hur som helst, han höll sig till sitt, och jag kunde återgå till att smöra för Swea.

Rätt som det är så skrek stopljusena till, nåt så infernaliskt, eller va det dom, ja det va dom, men visst var det fler, tyckte det kom stopljusljud ifrån över allt just nu, och ja, där borta kom det ett nytt sällskap, dom här känner jag väl. Det var familjen Tall, med Anders och Helen, Amanda och den där nya förmågan Daniel som kom, och dom hade med sig Loke, Max o Molly, och så deras stopljus Gismo och Electra. Nu skulle det bli fart i stugan. Efter sedvanligt hälsande, ja människorna är noga me sånt verkar det som, så fick äntligen mina kompisar komma in och kolla loss i buren, och festen var ett faktum,

Röd och grön började ha tävling, både med och mot samfärgade, fram o tebax, runt och upp och ner och upp igen, kraftigt på hejade av solparakterna Max och Molly som så fort det stannades till, satte igång heatet igen genom att flyga lite kors och tvärs förbi där stoppljusena satt, och få dem till att ta nya tag och dra igång festen igen. Jag föste till Swea lite, kom igen snäckan, nu visar vi vart skåpet ska stå, och jag kastade mig handlöst ner från balken, lät mig själv falla fritt fall en meter eller så (lite för att skrämma människorna där) för att sen med ett par snabba vingslag, flyga bort till burgaveln, dra ett par rejäla hälsningar till bilen som precis anlände, det kom nån med släp, inbackandes, därefter vände jag slog en blick till Swea och underförstått, bestämde vi oss för att flyga runder och skapa kaos vi oxå, för inte bara ska det vara ädelpapegojorna som för liv, vi kan vi med, och efter en runda eller två, så släppte Smilla taget om matte, och hängde med hon oxå, jag måste erkänna, att när vi alla tre "riktiga" fåglar, flög runder, blev det faktiskt lite trångt i voljären, jag fick ducka ett par gånger för Beavis and Butthead, som oxå börjat flyga runder, fördelen med dom är att ser man den ena, vet man att det tar ca 22 millisekunder sen kommer den andre.

Nu kunde man se att göteborgsfåglarna inte va riktigt vana vid detta, förskräckta satt dom hos sin husse eller matte, eller ja vissa satt fortfarande gömda i humlet, och tittade på när vi drog i gång denna kakafoni av fåglar, skrik flygningar, dykningar inbromsningar och landningar. Människorna kunde man oxå se skillnad på om dom varit med oss här tidigare eller inte, Husse och matte, fortsatte lugnt med sina sysslor, Matte packade ihop selar, Husse var där ute och tog emot dom som precis kommit.

MEN vänta, det e ju, vänta ja .. visst e det, men inte hade dom väl den bilen, jo, det stämmer, det är ju Skutten och Emma, YES då kom dom iallafall, Husse har inte sagt nått, vet inte om han ville det skulle vara en överaskning, jag drar ett snabbt litet skick för att förvissa min flock om vilka som var på ingång, och hela kakafonin avstannar,

Pepsi, stelnar till som om han sett ett spöke nästan så han höll på att ramla av pinnen han precis landat på, RICHARD skriker han, fast bara så jag hör det, för han har förstått att man skall hålla Richard lite på halster, för då får man mer mys, mer mutor, för Richard kämpar för att få kontakt, fast han har det, och lossas man då som att man inte bryr sig, så går det lite längre, det har både Ludde och Pepsi berättat för mig sen tidigare, Emma, hon kämpar inte lika hårt, och det behöver hon inte heller, för vi tycker om henne allihop, ja tillochmed Papih är glad för Emma, även om han kan ha lite svårt att kontrollera sina kakaduafasoner lite då å då. Ibland kan han få för sig att ta ett litet kärleksnyp, vi har pratat om det han och jag, och vem är jag att sä emot en 23åring, men jag har väldigt svårt att tro att hans love/hate taktik funkar i längden,h, nu när dom kommit, kan man vara 102% säker på att det kommer att bli  en bra dag, för det är precis det dom för med sig, najs stämning, glada tillrop och mutor, massor med mutor. Inte bara till oss, utan dom är smarta nog att komma med lite smörj och mutor till människorna med.

Nu undrar ni säkert, vilka fåglar dom hade med sig. Nja riktigt så enkelt är det inte. Skuttarna är våra flitigaste besökare, eller vänner eller hur man nu skall kategorisera dem, men dom har inte fågel själva. Dom nöjer sig med att få mysa med oss andra, vår flock, Talls flock, Jönssons flock, alla passar på att få lite extramys när skuttarna kommer, för eftersom dom inte har egna, har dom lite extra tid, när våra människor inte hinner eller orkar med. Vi får extra mys, matte o husse lite lugn, och dom får lite efterlängtad fågelmys, WIN WIN WIN. Dom hjälper alltid till, med mer än vad man kan förvänta sig, ja det säger matte och husse iallafall. Och ja, det händer ingenting som inte Emma har full koll på, när dom är där, maken till vaken människa har jag nog aldrig träffat, jag förstår inte hur hon hinner med, hon fotograferar, kelar, myser, fixar kaffe, har nån bulle pratar med nån människa, myser med fågel igen, ibland flera stycken, och detta utan att verka de minsta stressad någon gång. 

Men det är klart, det kan inte funka 100% alltid, Frank, har ett ont öga till Richard, eller ett snarare 2, kanske till och med 3 onda ögon för Richard, så när han nu stog och försökte bekanta sig med Pepsi, såg Frank sin chans, eller ja .. första chansen idag. Frank flyger som en svala ner på marken, helt ljudlöst, han tar sig snabbt bort till närmsta stol och gömmer sig under den, för att kunna lägga upp rätt strategi, och som ett lejon på savannen, lägga upp sin plan och tänka igenom varje steg, som skall tas mellan där han finns nu, och knölen på Richards högra ringtå, Den är målet för dagen. Han fäller ner sin krage, sänker tyngdpunkten, känner av med klorna hur fästet i sanden är, det ser ut som att det kommer bli en ruschattack, solen går precis i moln, det blir en aning mörkare. Pepsi lägger kinden mot Richards hand och man kan se små glädjetårar i ögonvrån hos Richard, det är nu eller aldrig, Frank tar fart, någon ädel tjoar till, kanske för att varna, kanske för att heja på, 30 cm kvar, 20 cm , nu djäv, NEJ skriker Richard.

Frank kommer av sig helt, hur kunde han se honom, han hade ju gråt i ögonen, han va upptagen med Pepsi, jädra Nemo, det måste varit han som avslöjade mig. Frank avstannade helt, supricemoment va helt brutet, lika bra att ge upp, Frank vände sig om, tog några skamsna steg därifrån därefter flög han upp och satte sig på en av balkarna brevid mig, han såg jättesur ut, han slog några sura blickar mot stopljusena som att säga fy va sviken jag känner mig, ni ska va i min flock. Solen kröp fram bakom molnet, och vi startade igång vårt flygkaos lite lugnare, men endå med en festlig stämning.