Hem

Ja, Husse blev ju inte överlycklig av mitt tidigare agerande. Mamman blev hyffsat sur, hon försökte desperat torka ren ungen, som stod kvar helt paff, handfallen och chockad, i en grönbrunrosa sörja över hela sig, hår, ansikte och himmelskblå tröja. Husse hämtade sig snabbt och gick bort och fixade några våtservetter, torkade rent grabbens ansikte och hår, av förekommen anledning, fick mamman torka rent tröjan, för där drog även husse gränsen.

Mamman tittade snett på mig. Oförmögen att förstå att jag egentligen hade henne som mål, jag hade garanterat vunnit tävlingen om jag gjort som jag tänkte från början, men jag blev vek, jag föll för hennes historia med Hubert, och hur hon hade kämpat för en artfrände, så jag kunde inte förmå mig något annat. Detta önskade jag att jag kunde förklara för damen, men det gick helt enkelt inte. Av flera anledningar,1, jag kan inte prata så bra så hon kan förstå, 2, hon va upprörd och skulle säkert inte lyssna, 3, hon hade fått lite grönbrunt på botoxläpparna, så jag kunde knappt hålla mig för skratt, jag var tvungen att vända mig där ifrån.

När dom lugnat ner sig, så bestämde dom sig för att dom varit här inne länge nog. Det var jag helt ok med, för vi hade inspekterat dem länge nog, dags för att släppa in några nya talanger att bedömma. Några kom in, några gick ut, det kom in en herre med snickarbyxor, ni vet sånna med hänglseremmar, verkade nästan som han kom direkt från nån bondgård här i härheten. Han doftade inte hallon precis, hörde jag nån beskriva. Han hade jord under naglarna, hans händer var sargade och mörka, inte som han solat, utan som om dom helt enkelt va inslitna med jord, olja och annan smuts.

Hans kläder var dock inte vad jag skulle kalla smutsiga, jag misstänker att han faktiskt gjort ett försök till att göra sig ren, innan han gav sig hit. Ändå rätt OK, detta var ett exemplar människa ingen av oss hade sett tidigare, så vi enades om att det var en rätt intressant upplevelse iallafall. Han gick runt och tittade, betjänterna höll lite avstånd till honom, av förklarliga skäl, men han fick klappa en och annan fågel, innan han bestämde sig för att gå ut igen.

Han klappade till exempel Harry, ja han blev lite överrumplad, men fann sig i det och valde till och med att gå upp på gubbens arm ett tag. Först tänkte jag, men dumma Harry, inte lönt att släppa sig på den människan, lär ju inte synas, och det lär inte bli några poäng alls, liksom wasted bullet typ. Men det va inte Harrys plan heller, först såg det ut som att Harry inte hade nån plan, utan han satt kvar hos gubben, sen så när gubben försökte klappa honom en andra gång, gick han över på den andra armen, tog sats och flög bort till en tjej från bygden, som blev helt överlycklig av att få nån som satte sig hos henne, efter att ha suttit där några sekunder släppte Harry sin last, och tösen utbrast, titta mamma, jag fick en present av Harry, nu kan jag köpa en lott ikväll. Med denna reaktion kunde Kalle inget annat än att ge 7 poäng till harry, som redan hade 2, och han låg helt plötsligt på tredje plats. Harry satt kvar, tjejen var överlycklig och fortsatte klappa Harry, snickarbyxgubben, hade fått vad fågelmys han kände han behövde, så han gav sig ut ifrån voljären.

Det hade kommit in en hel del nytt folk, sen tjejen fått dump på sig, dom flesta såg helt normala ut, men några individer stack ut. Framför allt var där en liten dam, hon kan inte varit längre än 155 cm, som betedde sig lite underligt, hon liksom titta inte direkt på några fåglar, utan hon bara var här inne, rörde sig lite klumpigt, för hon stötte till folk lite här och var. Hon var klädd i grå blus, en ganska vid sådan, och så hade hon en lång kjol, som gick ända ner till marken, den va mörkgrå, ja kanske till och med svart. För att vara en så kort kvinna, så var hon ganska satt, för kjolen gick ut ganska mycket runt om, hon tog upp bra mycket mer plats än husse runt höften, om man nu ska säga det snällt.

Det var ett sånt där jämnt muller med snack ifrån både fåglar och betjänter, samt folk som kommit in för att bli tittade på, så det kvar knappt jag hörde lillhusse först när han sa - Var e min klocka, nån som sett min klocka, jag måste ha tappat den. I samma sekund så noterar nån besökare, att han saknar sin plånbok, lillmatte Tall, saknade ett armband, och några fler av betjänterna, verkade vara av med några ägodelar jag inte uppfattade vad det var.

-Nån stjäler! hör jag en röst som säger. -Nu stannar vi alla här tills det är uträtt! 
Ryssland har Spetsnaz, Usa har Navy Seals, Storbrittanien har SAS, vi har PP. Ja, vår trygghet vilar i händerna på PP ( Paret Persson), 2 röda sekunder efter lillhusse sagt ifrån han sakna nått, hade dom stängt slussen till oigenomtränglighet, och påbörjat utfrågning, framför allt bland betjänterna, om nån sett något. Kabo (grå som bor hos dom) visade direkt att han hade observerat misstänksamheter hos den korta kvinnan (så klart har hans observationsförmåga ökat sen han flyttade in hos PP).

Detta uppmärksammades omedelbart av några betjänter, som raskt spärrade in kvinnan i ett av hörnen, det borta där den stora fågelställningen stog. Husse och nån till betjänt, började utfrågningen. Nå, vad gör du här, har du nånting att säga till ditt försvar?, Damen försökte neka, gjorde försök att få oss att tro att hon inte förstod vad nånting handlade om, ja hon verkade inte ens förstå vad betjänterna sa.

Kabo, som sett vart armbandet Lillmatte Tall blev av, flög bort och började riva i en av fickorna i kjolen, det visade sig att kjolen hade små utvändiga fickor lite här och var. Rätt som det var ramlade armbandet ut. Det återlämnades raskt till ägaren. Har du nånting mer, ställdes frågan av en betjänt, inget svar. Då kliver Loke fram bakom ryggen på sin husse, och Papih kliver fram vid sidan om, Båda två lyfter sina tofsar och väser hotfullt mot kvinnan, stämningen blir alldeles kall, dom ser lika elaka ut som Alban i filmen Rio.

Loke lyfter ut båda vingarna, ser till att varenda fjäder är utspärrad och stirrar med sin ondskefullaste blick på damen, damen börjar darra, Papih, skriker till, hoppar över på damens axel, Loke drar igång ett avgrundsvrål som skulle kunna väcka Tutankhamon, om han inte legat i en pyramid på andra sidan jordklotet. Kombinationen av denna aktion, fick damen att falla baklänges, hon satte sig rätt ner i hörnet på voljären. Papih, som satt på axeln, höll sig envist kvar, under fallet, och fortsatte väsa när hon landat med rumpan på marken. Det klirrade till, precis som när metall möter metall, här hon slog i ryggen mot ställningen i hörnan. Nånting stod inte rätt till, hade hon nån metall i blusen i ryggen?

En betjänt, va framme och tittade. Vad har du bakom ryggen ställde han frågan. Kvinnan svarade inte utan tittade skräckslaget på Papih. Loke, som redan satt skräck i damen, hoppar då ner och sätter sig på damens ena knä, fortfarande med uppspärrade fjädrar, ilsken blick, och nu nästan lite rött lys i ögonen. Han släpper iväg en tyst väsning, damen svarar, ja, jag har en ficka i blusen där bak, hon tar fram en mobiltelefon ur fickan. Den är ju min skriker en ur folksamlingen, Ge hit!. Har du något mer, frågar betjänten.

Damen stirrar skräckslaget på Papih och Loke, som fortfarande väser och tittar argt. Kabo, som gjorde den tidigare upptäckten, kommer oxå upp på ett av knäna och säger Fyyy DAJ, damen plockar febrilt, det kommer saker hur varenda ficka, ofta med reaktionen, Den är ju min, i direkt följ. PP som observerat från sin postering vid slussen, har kontaktat polisen under tiden och meddelar att dom är på väg. Det tar säkert 15 minuter för damen att tömma alla sina fickor. Och när hon e klar, så säger hon darrandes att så, det är allt, förlåt, förlåt. Husse som har förstått vad hon var så rädd för, kallar till sig mig, och Swea, Smilla hänger på för hon har oxå fattat vad som pågår.

Vi ställer upp på ställningen mitt emot där damen sitter. Är du helt säker, frågar Husse, annars skickar jag dom här på dig och så pekar han på oss. Damen tittar upp, vi gör oss så stora vi kan, drar ett gemensamt araskrik "vältajmat som om vi aldrig gjort något annat" och det hörs över hela byggden. Damen blir alldeles vit i ansiktet, det är på en nåder att hon inte tuppar av. OK forsätter Husse. Nu får du sitta kvar här tills hjälp anländer, för nu har du gjort fåglarna så arga att vi vågar minsann inte gå emellan, du får vänta tills polisen kommer.

Detta var såklart inte sant, men det visste inte damen, hon blev sittandes. Efter ett tag hörs det sirener, en bil stannar och vi hör hur det öppnas och stängs dörrar, Polisen kommer fram och pratar med PP, efter ett tag öppar PP upp slussen och poliserna går in och tar hand om damen. Även om hon återlämnat sakerna som försvann inne hos oss, så behövde hon åka med in till stationen sa konstaplarna innan dom gick. 

Ingenting av detta jag precis berättade om med lilla damen, hände egentligen, utan jag råkade dagdrömma lite efter jag fått mina poäng och gick upp på andra plats, men så coolt det hade varit om det hänt....