Hem

Vi stannar på parkeringen i vad dom kallar för Tirups Örtagård. Av nån konstig anledning, parkerar vi långt nere i änden av parkeringen, husse säger att det är för att kunna backa undan med släp som vi dragit med oss. Inte för att jag förstår varför, för att voljären har ju stått här sen förra gången, och detta eventet var inte husses event att hantera, så va han ska med släp till, det fattar inte jag, men å andra sidan e de kanske därför jag e fågel, och han e betjänt. Vi lastas av, som vanligt, är det Swea och jag och Papih som åker i sele, även Emil är selad. Harry och Sally har fått åka bur, så även Hugin och Mumin.

Idag fick Alfred och Malte stanna hemma, för det visa sig bli en hel del fågel här endå. Vi går in via blomsterutställningen. Som vanligt så åker jag med husse,som går först, bärandes på gråkor, och väska, lillhusse med Emil direkt efter, med Pepsi och Ludde, och sist matte med Swea och Papih. Det är alltid lika spännande att ta sig igenom blomsterdelen på Tirup, det är nästan som en liten djungel, det finns palmer, vinstockar, stora träd, små träd, blommor i mänder, ja så långt man kan se på alla håll, allting är välskött och mysigt, det är folktomt när vi går igenom, men det är inte så konstigt, för Tirup öppnar inte förrens klockan 10.00.

Vi stannar till och hälsar på Patrik, han som bjudit in oss. Vi får reda på att Ceasar inte kommer idag,(den blågula som bor hos honom) för att han hade varit lite oregerlig under morgonen. Jag tänker, vilket stolpskott, det gäller ju att skärpa sig på morgonen så man kan komma med till detta underbara arrangemang. Efter några minuter går vi vidare och rundar caféet. Jag ger ifrån mig ett litet skrik, lite för att säga hej, men oxå för att berätta att nu är vi på gång, nu är vi här. När vi kommer fram, så verkar det nästan som om vi typ kommit sist.

Det kan vara Ok för vi brukar vara bland dom första, nån gång så måste vi kunna komma sent. Agneta och Lasse är redan inne i voljären, med musketörerna ( Cookie, Billy och Molly ) som flyger runder och värmer upp. Familjen Jönsson är oxå inne i voljären. Kul, dom har med sig Kalle, Smilla, Frank, Nemo och Ariel. Alla verkar morgonpigga och alerta. Perssons har oxå kommit, dom hade med sig Ella och Archie, samt Kabo. För er som inte hört namnen innan, jag har träffat dem några gånger, så jag tänkte jag kunder presentera dem, Ella och Archie, är Salvini papegojor, och Kabo är en grå jako. Även familjen Tall har anlänt och installerat sig. Dom har med sig både Max och Molly (solparakiterna) och Loke och Gizmo.

Elektra hade inte varit på voljärhumör i morse som jag förstog det, så hon hade inte kommit med. När vi kommer fram till voljären ( där vi ska få titta på människor ) ska det som vanligt hälsas, både mellan betjänter, och mellan oss fåglar, fram o tillbaks, efter ett tag. Det är väl bra att man e trevlig och artig osv, men kan man inte göra det under dagen, jag vill ju bara in och flyga runder nu, värma upp och hitta en bra plats att kunna se människor ifrån sen när dom kommer. Det tar ett tag men sen är det äntligen dags att få lov att gå in i voljären och bli av med selen.

Husse och jag går in först. Marie har redan tagit befäl över slussen och hjälper oss in. Marie e som skapt för denna tjänsten. med hennes gedigna bakgrund har hon alla kvalitéer för att se till att alla människor som vi ska få titta på, är hela och rena, vet hur man uppför sig och vet vad det innebär att gå in. Med militärisk korrekthet, styr hono voljärslussen med en järnhand, och gud nåde den som ens försöker dra en penna med denna människa och bryta något av gängse regler. Kort sagt, ordning och reda. På insidan står Jan och hjälper till så vi kommer igenom andra nätet, vi hejar, och pratar lite där oxå innan husse äntligen får tummarna loss o ta bort min sele, han passar även på att frigöra Harry och Sally. Sally flyger direkt upp och sätter sig på repet,  mitt i voljären, och får stifta bekantskap med Frank och Nemo, som redan har bestämt sig för att detta är deras plats, så dom ber Sally vänligt men bestämt att hitta ett annat utgångsläge inför starten av vår tävlig, och underhållning.

Själv flyger jag bort till andra änden, det finns en kraftig gren jag kan sitta på där borta, nån meter där ifrån sitter Smilla och myser med sin Matte, men hon gläfsar till med ett Hej, lite artigt till mig när jag kommer dit. Swea e kvar där ute, men jag tänker, ett litet tag kan jag klara mig utan henne, så jag passar på att busa lite med Billy och Molly, dom kan behöva lite mer motion. Eftersom vi är lite sena till föreställningen, så får vi anpassa oss till redan satta bestämmelser, som dom andra kommit fram till, inför dagens tävling. Inga trängningar eller direkta påhop fåglar emellan, inga poäng på träffar under midjan på människorna.

Och så är det bestämt att Kalle (molucken) är domare idag. Detta tycker jag är helt OK , Kalle är vår mest erfarena papegoja med sina 50+ år, och han har lite svårt att förflytta sig kontrollerat, så det känns rättvist att han får vara vår domare idag. Lillhusse kommer in och lämnar av Emil, som tar sig en flygtur när han blivit av med selen, och flyger bort och sätter sig precis som han brukar lugnt i ett hörn. Jag blir inte riktigt klok på vad han har för taktik med att gömma sig i hörnet, sitter han där och samlar kraft, funderar ut flygrutter, eller kanske andra planer, hur han skall vinna tävlingen, eller bryr han sig helt enkelt inte om att tävla, ja man blir aldrig riktigt klok på den där Fabro Emil.

Nu tjoar Kalle till, Så där slog klockan 10, nu är tävlingen officellt igång. Vi blir alla lite uppspelta och börjar flyga runder i buren, vilket förvirrar våra betjänter lite för det finns ingenting att vara rädd för eller reagera för i buren ännu, det är bara betjänter där, och vi fåglar, men det känns lite som att vi är på väg ut ur ett kosläpp, efter att ha suttit inne en hel vinter, det spritter i hela kroppen, tänk, nu kommer snart människorna, vi ska få träffa en massa konstigt folk, och vi kommer att få utmaningen att släppa nått färglatt på nån lycklig mottagare.

Ja, påtal om det, det missa jag berätta innan. jag börjar nästan misstänka att matte vet vad det är för tävling vi håller på med, för i morse, så serverade hon blåbär i frukthacken, och blåbär ger jättefina fläckar om man bara processerar dem rätt. Alla vi i vår flock hemma, har försiktigt tagit i oss varenda blåbär, låtit skalet vara kvar i skålen, så att ensymerna ifrån skalet färgade av på resten av grönsakerna, ätit dom infärgade grönsakerna, så vi har fått i oss så mycket färgämne vi kan av blåbären. Även Emil hade koll på detta, det såg jag ifrån där jag satt och åt i morse. 

Det bor en rund här på Gården Tirup, en gläffslig liten pälsklädd krulltot, som springer runder och stör ordningen. Den brukar komma bort och skälla på oss, husse brukar jaga bort den, och så stannar den borta ett tag men sen kommer den igen, ingen av oss fåglar tycker om den egentligen, men vi kan inte göra så mycket åt den. Och mycket riktigt, nu var den på ingång igen. Den kommer ner i från Caféet, går in genom rabatterna med rosor, bort under stolar och bord som står vid sidan om voljären, smyger bort bakom betongstolen, och försvinner för ett tag.

Gizmo ropar att han ser den, men den blir kvar där bakom, Stefan o Krister flyger runder för att se om dom kunde få en bättre vinkel för att se var den blev av, det blir lite tumult runt den sidan där hunden försvann, husse upptäcker orsaken till tumultet, och beger sig mot slussen. Hunden som uppfattat att han är upptäkt, börjar dra sig längs med trädkanten, genom högt gräs och slöj, runt voljären och kommer ner till bortre gaveln, trots att vi alla uppmärksammar att vi ser honom, med skrik och rörelse, smyger han, förmodligen i tron att vara totalt osynlig, ner mot hörnet  och ställer sig ganska nära hörnan där Emil hittat plats från början.

Emil, ger kommando till alla kompisar, ssshhhhh, sen vänder han sig med rumpan utåt, tar i med hela kroppen, hans gula näbb blir rosa, nästan röd, ögonen blodsprängda, han nästan skakar i hela kroppen, jag börjar förstå nu att Emil haft en plan redan från början med sin planering och jag blir nästan lite avundsjuk att jag inte själv tänkt på denna grej. Han pressar och pressar för att sen till slut släppa den största dumpning jag sett på år och dagar, rakt över hunden. Under tiden som Emil pressat, så har tystnaden i voljären eggat hunden till att ställa sig på baktassarna, med framtassarna mot nätet, han råka fastna lite lätt och står upprätt med ansiktet strax under Emil, och där står han och småskäller på Emil, så träffen är klockren och omedelbar.

Emil dumpar en rödgrön sörja, över nos ansikte nacke och rygg på den här lurvpellen, som chockad står kvar i några sekunder och undrar vad som hände. Vi brister alla ut i världens största garv, vissa skrattar med skratt, vissa med skrik musketörerna gurglar lite på sitt vis, men alla tittar roat på när hunden till slut skamset lunkar bort, in i skogen och försöker gömma sig, kasa sig mot gräset där inne för att bli av med den lilarosa färgen i ansikte och nacke, jag tror inte vi ser honom på ett tag. 

Med detta har Emil tagit en väldigt stor ledning i tävlingen, för hunden stog på svarta listan, det blev en klockren träff, där tillochmed lite hamnade i munnen, så emil drog in 15 poäng på en runda. Starkt jobbat , HAN E MIN FLOCKMEDLEM skriker jag stolt och flyger bort till Emil för att grattulera honom.