Yeasp, Oh va gott jag sovit inatt, undrar om jag var tröttare än vanligt inatt, har inte ens hört husse gå sin 05.00 runda, det finns ju inte på kartan att han inte gått den. Det är tyst och lugnt i huset, undulaterna tjötar som vanligt, men i övrigt är det lugnt. Skönt, kan jag sitta här o slömysa lite med Swea tills dom andra vaknar. Det är dags för äventyr idag igen, det är en av dom bästa sakerna med att fått hamna här hos denna familjen, Jag hoppas verkligen att jag kommer att få stanna kvar här.
Jag har hört husse och matte prata om att det skulle finnas möjligheter, men jag vågar bara inte hoppas på det. Vill ju inte ta ut nånting i förskott, för då blir man ju så besviken om det sen inte slår in som man önskat. Men, jag gör vad jag kan, jag sköter mig, skriker inte mer än nödvändigt, busar lagom mycket, ja, man kan ju inte skämma bort dem helt, för då får dom en chock när man återgår till normalt när man vet man vunnit deras hjärtan på riktigt. Nu verkar det som om fler vaknar, Harry börja sträcka på sig, jaha, då är det slut på friden, det kommer inte gå mer än nån minut innan han börjar med sina ylanden, snack och sånger. Därefter kommer dom haka på en efter en, tills alla är igång, och husse och matte kommer upp och börjar med maten.
Detta är nånting som vi fåglar mår bra av, repeterbara rutiner. Samma mat varje dag, samma tid, samma skål, samma leksaker samma bur, samma sak som händer varje dag. Nä, usch vad det lät tråkigt, tur att det inte är så här, här sker det saker nästan varje dag, om det inte är så att vi ska iväg på vad dom kallar för event, så blir det ändå nån liten grej som vi ska göra, även om det ibland bara handlar om att åka axel här i byn någon timma. Det kan va gott nog det, om det är fint väder, och man kanske springer på nån rolig individ. Ibland när vi är ute, så träffar vi på Sweas syster, Trixie.
Trixie är 4 dagar yngre än Swea, men det kan man inte tro när man ser henne, hon är ganska stor (läs överviktig) men sånt får man ju inte kommentera om det motsatta könet. Hade det varit en kille, så hade jag sagt till honom att det är OK missa en frukost eller 2, dom närmsta månaderna, men som sagt, så får man inte säga till en "dam". Trixie har en ganska bossig stil, attityd, det märks att hon inte får mycket mothugg hemma, och att hon är den som bestämmer där hon bor, för hon blir helt paff när jag, eller Swea för den delen säger emot henne när vi är ute.
Det är tydligt dock att dom är syskon, för matte och Trixies matte, brukar stämma träff, och det slutar oftast med att dom möter varandra på en cykelstig eller liknande, och så fort dom ser varandra, börjar den ena skrika HAJ, och då svarar den andra HAAJ, och sen fortgår det enda till mattarna kommit fram till varandra och dom har fått hälsa, plockat lite på nackarna på varandra, och sen delats upp igen. Då är själva hälsningsritualen avklarad, och vi kan börja gå på vår promenad.
Ja, givetvis promenerar inte vi fåglar, det är vi för lata för, våra betjänter får göra gåandet, vi ska bara sitta och se söta ut, och njuta av solen, blir det lite tråkigt, så stökar vi lite med betjäntens hår, eller kläder, och så rycker dom upp sig, ökar takten eller servicen så att vi blir nöjda igen. Dom är rätt lättdreserade dom här små liven. Jag kunde inte så mycket sånt innan jag kom hit, utan detta har jag Swea och Trixie att tacka för. Idag, sak vi göra nånting jag bara gjort en enda gång tidigare. Vi ska gå på utställning.
Våra (ja idag kallar vi dem minsann betjänter, det va ett kul begrepp) betjänter, har löst så att vi åter igen ska få åka på utställning och träffa massa konstiga människor som vi ska få titta på, jag vet inte hur våra ägare löst det, men idag ska vi få överdos av kel, klapp och mys, och få se en massa konstiga varelser, korta långa tjocka smala, gamla unga och så ett par rötägg (sånna kommer det alltid med) som inte lyssnar, men dom är rätt kul dom med, för dom får vi lov att bita på utan att husse eller matte blir arga.
Det fungerar så här. Betjänterna, sätter upp en stor bur, med massa ställningar vi kan sitta på, och leksaker vi kan leka med, det hänger linor från sida till sida, snurror i taket, ja det är helt enkelt en lekplats för oss papegojor. Och vi hade säkert varit nöjda där, men det kommer mera, här släpper dom in oss, och låter oss flyga fritt, umgås med kompisar som vi inte träffat på länge, och få både återse sådana man saknat och träffa nya förmågor som kanske aldrig gjort detta tidigare.
Det finns ingen rangordning, ingen som bestämmer utan det är liksom ett litet kul kollektiv där vi bara har roligt. Och vi hade säkert varit nöjda där, men det kommer mera. Utöver detta så har betjänterna fixat så att det kommer främligar som dom släpper in till oss, så att dom kan klappa och kela, prata och busa med, och om vi känner för det, så kan vi hitta någon som vi känner förtjänar det, och släppa en välsparad bajs på ett oönskat ställe, och allt detta utan att få problem eller nått surt ifrån varesig besökare eller betjänt.
Det är en jättekonstig men rolig företeelse detta. Idag, har jag bestämt mig för att jag ska minsann inte släppa mig förrens jag kommit dit, så jag ska spara så jag kan lägga en riktig kladd, i någons nacke, eller ännu roligare, urringning, bara för att se reaktionen. Dom andra som har varit med ett tag, har detta som en liten sport, vem som kan bajsa mest och på mest olämpliga ställe, ingen har lyckats med detta än så jag tänker jag tar det so mitt kall denna gång. Men det ska inte vara första bästa, utan jag ska välja mitt offer, det skall vara nån som förkänar det inte nån trevlig person som gör så som jag vill utan nån motsträvig, kanske nån som inte lyssnar, eller som verkar vara oförskämd emot någon av betjänterna.
Det finns en hel uppsjö med regler, och poängsystem, för att man ska kunna få så många poäng som möjligt under ett event. Eftersom det är en bedömningssport, till stor del, så börjar vi varje gång med att utsee en domare. Det brukar bli någon av dom äldre som medverkar eftersom dom kan alla reglerna, ja kanske tillochmed varit med och anstiftat några av dem. Det jag lärt mig hitills är att färgen man orsakar spelar roll, vart den sitter, vem den sitter på.
Är personen rödhårig, ger det viss poäng, vithårig, annan poäng, skallig osv. Sen spelar det oxå roll vilket material man släpper sin fläck på, regnjacka, ger nästan inga poäng alls, för det är jättelätt att få bort. Men lyckos den som lyckas hitta en hålstickad tröja i ull eller tyll, eller ännubättre en päls, det blir dubbel poäng oavsett var man träffar, har man då dessutom fått i sig några blåbär eller lingon och lyckats processera igenom detta till densamma träff, är det inte mycket som nån annan kan göra för att slå en.
Ja, det skulle isåfall vara om dom gick på kvantitet istället för kvalitet, för varje fläck ger poäng, så är man som tex Harry, en massproducent, behöver man inte koncentrera sig så mycket på var det hamnar, utan tugga, svälg, processera och släpp igen. Det ges dessutom ut stilpoäng, om den som får fläcken, blir glad av att det händer och skiner upp. Ja det finns faktiskt så konstiga människor som dom släpper in till oss, att dom faktiskt blir glada av att dom blir träffade. Hittar man en sån, som dessutom bär den där pälsen, gäller det att vara först, för kommer en sån in, så blir det storm bort till densamma, och det blir upp till domaren att bedömman vem som träffa först, för det är bara första kladd som räknas. Resten är typ bonus för besökaren.
Att släppa på betjänterna, tjänar ingenting till, tvärt om kan det leda till minuspoäng, beroende på hur betjänterna reagerar, har man riktig otur, så ser dom att man gjorde det med vilje, och då kan det leda till burarrest i en timma, värdefull tid som man då kommer efter alla andra med åtskilliga poäng.
You are not authorised to post comments.