Hem

Då var vi tillbaka bland försäljarna, jag emil husse och lillhusse, jag började undra var Swea var, så jag skrek till några gånger, och det tog inte lång tid innan Swea svarade mig. Att vi råkat skrämma en 12 årig kille ifrån höllviken, så hårt att han gjorde på sig där han stog och tittade på leksaker i ett stånd, var en acceptabel skada, för jag hitta min Swea, och grabben kunde väl gått på toa när han behövde och inte stå å hålla sig bara för att få lov att kolla in någon transformersfigur som mamma och pappa ändå inte skulle köpa till honom. Pojkens mamma, tittade surt på både mig och husse när vi lugnt gick vidare bort mot matte och Swea. det började bli dags att gå gå till bilen, sa matte, och jag kunde inget annat än att hålla med.

Man va ju rätt såsig i pannan just nu. Alla intryck, alla människor och djur och så såklart dessa jävla ballonger, höll på att ta ut de sista krafterna hur mig. Men det verkade bli som det sades, vi började gå mot bilen. Självklart var inte detta heller en enkel march, utan det stannades både en och två gånger, hälsandes artigt på några som kommit från Hässleholm, någr andra ifrån Kristianstad, ja vi stannade faktiskt och pratade med några byfånar oxå ( dom flesta va rätt charmiga och ofarliga ).

Rätt som det var, passerade vi en mamma och pappa med en barnvagn, i barnvagnen satt det en liten kille, han kan väl ha varit 4 år, han hade en blågul ara i famnen, ja givetivs inte en riktigt så som Swea, men ett gosedjur. Swea nöp till matte lite nätt i örat ungefär som att dra i tyglarna på en häst för att stanna. Swea hoppade raskt ner på Mattes arm, hand, och vidare ner mot killen. Mamma och pappa visade rädsla väldigt tydligt, verkade som om dom va rädda för va Swea skulle göra med det lilla livet, men grabben sträckte sig efter Swea och skrattade nästan lite gurglande, och Swea tog fram sitt huvud, ändra fram till killen så han kunde få klappa henne på hjässan. Detta är ytterst ovanligt, Swea gillar inte bli klappad, definitvt inte på huvudet, och absolut defintivt inte av nån blöjbärare. Men det måste ha varit stundens allvar, glädjen i ögonen på grabben som gjorde att Swea ville göra detta.

Matte, som inte är sen i vändningarna uppfattade vad som hände och följde smidigt med, såg till att ingenting kunde skada, på varken ena eller andra hållet. Föräldrarna till grabben berättade att han hade fått det här gosedjuret då dom varit på en djurpark. Han hade blivit helt förälskad i det, och vägrade åka nån stans över huvudet taget, om han inte fick ta med sig Pingu, som han kallade den. Sött tyckte Swea, och jag kan bara hålla med. Gullig unge, det kan nog bli nånting av den grabben, hoppas bara att han inte kommer härifrån, för då e jag rädd att förutsättningarna inte är så stora. Man kan ju alltid ta grabben från bonnhålan, men man kan aldrig ta bonnhålan ifrån grabben. Usch nä men fy, som jag tänker, tur att ingen hörde det där.

Efter att ha samtalat färdigt, går vi vidare mot bilen. Det har visst blivit så att den ena bilen som vi körde karavan med hit, redan har lämnat, så Emma ska åka med i vår bil, och Richard ska åka med Kabbe i familjen Talls bil, vi ska sammanstråla hemma hos Tall, sen så ska vi köra Emma hem.  Vi kommer bort till bilarna, selar av dom som skall selas av, och sätter dom i burar bak i bilen. Ett par instruktioner om vem som kör vart och var, vem som kör först osv, sen bär det iväg. Jag har redan pratat så mycket om bilåkande, så här tar vi en liten konstpaus, och berättelsen fortsätter då vi anländer hos familjen Tall. Richard, och Kabbe, tar skåpbilen och drar iväg, säger inte vart, vi säger hejdå till Tallarna, och så rullar vi mot SkuttResidens. 

Väl framme här, så hamnar vi i lite bekymmer, det är bestämt att vi ska komma med in och fira Emmas födelesdag även här hemma, men vi får inte berätta något för Emma, och Richard har inte kommit hem än för att berätta, så Husse måste köra iväg en runda för att inte bli avslöjad, vi rullar iväg efter att ha släppt av Emma och åker några varv runt kvarteret, vi råkar se Richards skåpbil, och hakar på, denna gången åker vi bakom Richard, och Emma får sig en rolig överraskning att vi kom igen, när vi smyger in bakom Richard och säger grattis än en gång.

Inne hos Emma och Richard, hittar vi ytterligare två människor, nämligen JosefinA och Charlie. Detta visar sig vara väldigt goda vänner till Emma och Richard, framför att Emma om jag inte missuppfattar det, och deras vänner är ju absolut våra vänner, så jag flaxar till lite för att hälsa, släpper ett litet Haj oxå, JosefinA, blir alldeles likblek, hon backar tre steg håller på att snubbla över katten bakom sig, tappar lite lätt balansen och far rakt in i väggen bakom henne, inte speciellt hårt, men det ser rätt så roligt ut, jag brister ut lite i ett flin, vilket gör att jag typ gapar lite extra, flaxar ytterligare med vingarna, och JosefinA blir ännu räddare, hon sjunker ihop, skakar som ett asplöv en sen oktobermorgon, när daggen kyler bladen i vinden. Jag är jätterädd för fåglar säger hon stakandes till husse. Husse försäkrar henne om att det är absolut ingen fara, jag sitter ju fast i sele, säger han och visar min sele.

Jag har redan insett att hon är rädd för mig, så jag gör vad jag kan för att inte visa några hastiga rörelser, och framför allt inte flaxa då det verkar skrämma henne extra. Vi samlas ute för att äta lite grillat, ja såklart inte vi fåglar, vi får nöja  oss med ordinarie fågelmat, och ja såklart göra vad vi kan för att tigga till oss nått gott. Vi sätter oss till ro, blir serverade dryck till människorna och ja .. dryck till oss oxå, fast det e ju såklart bara vatten, vi blir erbjudna fröer, äpple och nötter, jag inser att det lär inte bli så mycket annat, så jag bestämmer mig för att nöja mig med det jag får. Swea och dom andra lika så.

När maten serveras, passar Papih på med att försöka byta taktik och hitta nån annan att tigga hos än matte, och smyger ner på mattes knä, med ett graciöst hopp, förflyttar han sig in under bordet, upp på Kabbes knä, som stolt sitter kvar i tron om att detta var nånting hedersamt att bli utvald av Papih. Vi andra vet ju vad som är på gång, och det finns ingen heder alls i att bli utvald av Papih på det här sättet, tvärt om, Papih har sett att Kabbe verkar vara en svag länk, och bör kunna brytas för att komma åt förbjuden frukt. Han sitter dold under bordet, hos Kabbe i kanske 10 minuter innan matte blir uppmärksam på att Papih inte är hos henne längre. Var e Papih ställs frågan, varpå Kabbe stoltserar med att Han är här, och pekar ner på knäna, Papih sticker upp huvudet, smått förlägen då han  just då blir påkommen med en stor bit potatis i näbben. Det går inte att förneka, Busted! .Middagen fortskrider, det pratas, skojas, JosefinA verkar finna sig till ro med oss fåglar, inte så att hon är i närheten, men hon verkar ha fått ner pulsen till hyffsat normal, pratar med en alldaglig ton och verkar ha kul i sällskapet.

Rätt som som det är, rasslar det till borta vid dammen ( ja, såklart har skuttarna en damm, varför inte, med sköldpaddor såklart ) jag tittar bort och nånting springer som skjuten ur en kanonkula mellan den ena busken, över gångstigen till en annan buske, några millisekunder senare kommer katten efter (ja såklart har skuttarna katt) katten verkar nästan ha ännu bättre fart än det som passerade precis innan, det smäller till i skjulet vid sidan om busken, skjulet där fiskarna är ( ja givetvis har skuttarna fiskar ) när jag tittar bort ser jag en stor råtta ligga med huvudet mot skjulväggen, man kan nästan se stjärnorna som cirkulerar runt hans huvud, efter att han sprungit in i väggen.

Men han kvicknar till precis innan katten kommer ifatt honom, och så bär det iväg igen, över gräsmattan, genom jordgubbslandet, förbi salladen, potatisen och bort till hönsgården ( ja självklart har skuttarna höns också ) , råttan rundar hönsgården, springer in mot gräsmattan och rätt in mellan benen på Emmas hund ( ja ni läser rätt Självklart har skuttarna hund också ) men här tar resan ett abrupt slut, för hunden och katten verkar vara polare och efter att hunden nu börjar hjälpa till dröjer det inte länge innan råttan helt utmattad springer bort till kaninerna (jaaa skuttarna har kaniner med) här tar jakten slut, för katten hinner ifatt, och hunden lika så, så efter en stunds tumult, så kommer katten ur rökmolnet, segrande med en råtta i munnen, ett smil som inte går att ta miste på, hon går bort till altanen och lägger sig och börjar avnjuta sitt byte.

Det börjar bli dags att servera kaffe och tårta, JosefinA går och hämtar tårtan, Richard följer med och hämtar kaffet, påväg ut med tårtan, håller JosefinA på att snubbla över råttan, men med Richards rådiga ingripande, kan detta avvärjas, och tårtan kan serveras födelsedagsgrisen (ja idag har skuttarna en gris också) som ska ta första biten, det skålas och grattas, skojas och avnjuts och en stund senare, är det dags för oss att åka hem. Hemfärden finns det inte mycket att berätta om, lugn och stilla körning, inga större katastrofer sker när vi kommer hem, utan det är bums i säng, eller ja i bur, och upp på pinnen, jag lägger min ena vinge om Swea, säger kärleksfullt Gonatt, och sluter ögonen. Vilken dag. Hoppas i morgon blir lika bra.