Hem

Så, nu bör det lugna ner sig igen. Husse har fått sin mat, en mixed grill gyros och kyckling, med pommes till, det var en fasligt massa frågor från kocken, om vad jag fick äta osv, men husse svarar som vanligt, han har sin mat jag har min. Vi går tillbaka till matte, och lillhusse, han väntar fortfarande på sin fläskesteksburgare. Jag börjar min sedvanliga taktik, lite kas på axlen, lite stöt på örat, sen några små riv i nacken, och sen ner för ena armen, det va väl själve den om inte husse ska fatta att jag oxå är sugen.

Jag hör några grymtanden ifrån husse och vips så har han svept tillbaka mig på sin axel igen, följt av ett Nej, du får annat när jag är klar. Jag är inte beredd att ge upp så enkelt utan detta brukar funjka, så bara på det igen, samma dans, samma utgång, test nummer 3, 4 ja upp till 10 går med samma resultat. Till sist så verkar det iallafall betala sig, för matte har sett att husse börjar tappa humöret, så hon tar en av stripsen från husse (av nån anledning så får hon ta utan att fråga) sen så tar hon bort saltet på potatispinnen, och sen ger hon den till mig. Matte e bra mycket snällare än husse, sen snåla stöveln, eller ja just nu iallafall.

Till slut kommer lillhusse med sin mat, helnöjd och nu börjar alla bli nöjda och glada igen. Matte tar fram en hasselnöt till mig och en till swea, Swea får sin först såklart, hon har högst prio, men det gör mig inget, jag fick en som va aningen större, men det döljer jag så inte Swea ser, för då vill hon byta. Det kommer fram en familj ifrån Löberöd, tror jag hon sa, mamma och pappa, en dotter på 12 år och en son på 14. Efter att ha förvissat sig noggrant om att dom inte störde när vi åt, ställde dom sig och pratade med husse och matte en ganska lång stund. Efter ett tag, så säger mamman, jag hade en kakadua när jag var liten, Husse som hört dessa ord typ 1000 ggr, säger med lite trött avtryck, jaha och vad hände med den då, och förväntade sig den här vanliga bortförklaringen om skrik, bit, avundsjuka, ja alla dom här flata dumma ursäkterna som egentligen bara betyder att dom tröttnat på fågeln, och gjort sig av med den till första bästa dumbom som erbjöd sig att ta emot fågeln och då oftast gratis.

Men detta fallet var nånting helt annat. Mamman fortsätter, när jag var, 14, så gammal som Henrik här (hon pekar på sin son) så hände nånting som jag aldrig ens skulle önska min värsta fienden. Det var torsdag kväll, jag hade ätit, och sagt gonatt till Petrus (kakaduan), han bodde i en bur i vardagsrummet, och så hade jag gått och lagt mig på ovanvåningen i mitt rum. Enligt min mamma, så hade det hoppat ut lite glöder ur öppna spisen, ut på golvet i vardagsrummet, och det hade tagit fyr i trägolvet, gått bort till gardinerna och spridit sig den vägen. Petrus, som ser det hela hända, börjar skrika nått frenetiskt, men han får ingen reaktion ifrån mamma och pappa, som ligger i andra änden av huset, utan han ser bara hur elden sprider sig mot vindsvåningen där jag ligger, och röken slingrar sig längs med taket bort till trappan och upp till mitt rum.

Han fortsätter skrika, i total panik, han bänder och vrider på varenda skruv och gallerstång han kommer åt, och tillslut hittar han en öm punkt, där han lyckas klämma sig igenom och klättra upp på buren, vid detta laget har mamma och pappa vaknat, och ser elden som sprider sig längs med taket, dom ser den svarta röken som drar sig uppåt, och slänger sig på telefonen, paniken bryter ut, pappa gör ett försök att komma upp för trappan, men röken är tät och tvingar pappa att vända och invänta brandkåren. Petrus, förstår vad som håller på att hända, och flyger bort till den enda lilla ände av tak som inte är eldhärgat än och sen tar han sats, trotsar all vett och flyger upp genom trappuppgången, upp till hallen utanför mitt rum, han hittar en lucka luft vid foten av min dörr, tar en liten paus där, för att sen flyga in i mitt rum, han landar på sängen, ser att jag ligger där alldeles blek, jag hostar till men jag rör mig inte, han går bort till mig och biter mig det hårdaste han kan i min stortå.

Jag vaknar upp i en enorm smärta, reser mig rätt upp i röken, förstår direkt vad som sker, och springer raka vägen bort till fönstret, Petrus, som nästan satt fast i min tå, håller jag krampaktigt i min famn när jag klättar ut från mitt fönster, bort på garagetaket, och sätter mig i den hörnan som var absolut längst bort ifrån mitt rum och elden. Medans jag sitter där och väntar, hoppas på brandkåren, ser jag lågorna slå ut genom fönstret jag precis lämnat, mamma och pappa har letat sig ut på gården och ser mig, pappa springer bort och fixar en stege, klättar upp och plockar ner mig och Petrus, när vi kommer ner på gräsmattan, hör vi brandkåren komma in, nu är det fullt pådrag, släckning räddning, rapportering med mera, Jag håller krampaktikt Petrus i min hand, han är mer svart och grå än vit, han rör sig knappt, jag känner paniken stiga i mig, Petrus, vakna petrus, men petrus vaknar inte mer, han tar sina sista andetag i min famn. Han satsade sitt liv för att rädda mig.

Så ni förstår, vi har saknat honom i alla dessa år, han såg precis ut som honom (hon pekar på Papih). Men ingen kan nånsin ersätta Petrus, så jag har hela mitt liv valt att inte skaffa en ersättare. Detta däremot kände vi var en sån glädje, att vi fick träffa en sån som Petrus, och se att han har det så bra, ja ni andra oxå verkar ha det bra. Så kul att ni är här, det värmde verkligen att få se en sån här grej, lilla sjöbo, det gjorde min dag och kanske även min vecka, fortsätter mamman,

Mannen och barnen håller med, lugnt klappandes både Papih Swea och mig. Tänk att sånt faktiskt kan hända, att denna familj faktiskt står här framför mig, för hade det inte varit för Petrus, hade kanske mamman brunnit inne, mannen inte hittat sin käresta, barnen inte blivit varesig tillverkade födda eller uppväxta till så fina barn som nu fanns här framför mig. Vilken hjälte Petrus var. Hmm, kanske kan ha nån nytta av Papih iallafall nån gång, tja . iallafall om det brinner. 

Det händer inte ofta, det har aldrig hänt medans jag har varit i familjen. Men det verkar faktiskt som att husse tappat lite talförmågan, och inte har något fyndigt till svar, han bara står där, tagen av stundens allvar, matte lika så, kramar om Henriks mamma, oj vilken hemsk upplevelse säger hon, och husse håller lite tamt med. Här hade han förväntat sig att ta samma gamla tråkiga fight, om oansvar, och lättja över att släppa en fågel och så får dom chocken av detta hjältedåd med otrolig tragisk utgång.

Efter vidare samtal, så berättar mamman att försäkringen, tog det mesta, alla skador på huset, bilen som brandkåren råkade krocka till när dom körde in mot huset, det var visst ganska lerigt på uppfarten, alla rökskadade kläder, ja allt, utom då Petrus, för han gick ju inte ersätta, visst dom fick några kronor för honom, men det hjälpte ju föga. Dom hade mist en familjemedlem, men tackvare denna familjemedlem, fått behålla en annan. Ödet hade bestämt sig för att ta ett liv den dagen, Petrus ändrade på ordningen, så det blev han, och inte hans matte som tog det ödet den dagen. 

Det tar ett tag, sen så säger husse lite skämtsamt, när familjen har gått, Jaha, då har man haft inkomster, då måste man ha utgifter, och så sätter han över mig hos lillhusse. Det är husses sätt att berätta för familjen att han behöver gå på toaletten, så nu tar allting en paus till husse är tillbaka, 2 kg lättare eller så.