Hem

Vi svänger in på Listervägen, 4 minuter efter utsatt tid, där står redan hela gänget och väntar, Emma och Richard, o dom har Kasper med sig oxå, kul, och så står Anders och Helen där oxå även dom redo, dom har med sig Loke, och Gizmo, gizmo sitter i en bur som står på uppfarten, Loke är hos Helen som vanligt. Husse går av och säger hej, Sedvanliga kramandet skall göras, lite dösnack som det alltid är när människor träffas. Kort därefter sitter alla i bilar igen, vi ska tydligen åka i 3 olika bilar, en Volvo, en Tesla, och så husses BMW. Jag kollar lite med Swea, om hon vet vad det är vi ska idag, och hon berättar att vi ska på nånting som kallas för Marknad.

Marknad fortsätter Swea, är där det samlas en massa folk som vill sälja massa konstiga grejor, till besökarna, det kan vara mat, godis, tvättservetter, ja alltmöjligt, och så framför allt ballonger. Ballonger skall man passa sig för säger Swea, dom kan se jättehemska ut, det finns dom som ser ut som dockor, dinosaurier, älgar, fåglar ja allt möljligt, och så om man biter av snöret, så flyger den iväg upp i skyn och ser aldrig igen. Jag får massa konstiga bilder för mig där jag sitter i bilen, känner att det här kommer att bli både spännande och kul men oxå väldigt läskigt. Men jag ska inte ha några falska uppfattninar denna gången, vem vet, Swea kanske skojar med mig så som Pepsi gjorde om Helen, så jag låter saken bero och tänker inte mer på det.

Strax efter halv ett, kommer vi fram till ett samhälle som kallas för Sjöbo, det är här marknaden skall vara. Vi åker vidare i vår karavan, följer en massa pilar som leder mot nått som börjar på P, konstigt, jag trodde marknad började på M, men jag får väl helt enkelt lita på husse och hans känsla för att komma rätt. Till slut så stannar vi, det är dags att gå av. Bilarna stannar ganska tätt inpå varandra, vi lastas ur, Anders och Gismo sitter kvar i Teslan ett tag, förmodligen för att Gizmo ska få sin sele, vi andra står och småpratar lite, det börjar redan dras massa blickar åt vårt håll.

Känns lite som om vi var typ utomgjordingar, människor stannar upp, bromsar sig från det dom håller på med och bara pekar, jag hör ord som Kolla, fååglar. Nån frågar om dom e riktiga, pff e du riktig tänkte jag svara tillbaka, men jag inser att jag kanske ska vänta lite eftersom det är ju endå Husse som ska leda denna vandring. Jag får åka med och uppleva, så e de sagt iallafall.

Det kommer fram en mamma och två barn, dom sa sig komma ifrån kävlinge, och hade aldrig sett nått liknande tidigare. Jag tänkte, men sa aldrig, stackas barn, som aldrig fått se en så här snygg varelse tidigare, så jag sträckte på mina vingar, och ropade till lite nätt, för att visa dem hur stor och vacker jag var. Det skulle jag ju inte gjort så klart, för den ena ungen verkade inte tåla detta utan började skrika och gråta som om jag var någon stackas farlig varelse som skulle äta upp honom eller nått. Vilken konstig slutsats, äta lillmänniska, lär ju vara både segt och tråkigt, och me den fula tröjan på sig som den ungen hade, med flanellrutigt mönster, manchesterbyxor och gympaskor av märket puma, tappar man ju aptiten direkt, Nä husse, vi går vidare, finns inget att se här tänker jag. 

Vi går vidare in på marknaden, och vi träffar på både långa och korta, tjocka och smala, och ja jättetjocka träffar vi oxå en hel del av. Husse och matte stannar och pratar med folk lite då å då, ibland för att vara artiga, ibland för att det kom nån fyndig fråga eller kommentar, ibland för att det var rena stolpskott. 

En sak jag kom och tänka på. När jag bodde hos min uppfödare, så fick jag lära mig nånting som dom tyckte var viktigt. Dom var väldigt noga inom fågelvärlden, att våra syskon, inte skulle hamna med varandra, och på så vis riskera att bli ihop och göra nya ägg som blev nya barn, för det kunde bli massa komplikationer då. Det kunde bli vad dom kallade för inavel, och med det så kunde det komma massa konstigheter med deras uppväxt, dom kunde sakna både vingar och tår, få konstiga ryckningar, bli lite snurriga, ja vissa rent av lite dumma och i vissa lägen så blev livet inte så långvarit för dem om det ville sig riktigt illa.

Detta verkade man inte bry sig så mycket om här i sjöbo, Iallafall inte bland människorna, hur det är med fåglarna här det har jag ingen aning om för jag har inte träffat så många. Men att dömma av dessa människor som vi mötte här, som verka komma från trakten, så hade man inte blandat speciellt mycket i genskålen utan det fanns människor som saknade både en och två mackor i picknickkorgen om ni förstår vad jag menar. Nu tänker jag inte på dom originalen som kom klädda som ortens byfånar, dom hade säkert spökat ut sig så, med sina trätofflor, byxor med hängslen, rutiga skortor, med uppkavlade armar, och en keps med en grön genomskinlig skärm fram, och på kepsen stog det ofta AXA eller ARLA eller något liknande.

Nä jag tänker på alla dom som inte hade förstånd att föra sig, va på å petade på oss utan att fråga, som tyckte vi var äckliga, som sa att det var synd om oss som skulle tvingas vara med här. Det kom en hel hoper människor till som trodde vi va höns, ballonger, uppstoppade, leksaker, gosdjur osv. dom lägger jag in i kategorin som vi nyss pratat om. Jag menar, Om man har huvudet upprätt, borde man inte ha det till mer än bara hålla upp frisyren med den, ska den inte användas till mer?.  

Efter ett tag kommer vi fram till ett mattorg, där står det en gubbe i grön kostym, med en tjej vid sidan om som har gitarr i handen, Kasper går bort och frågar nånting, jag vet inte vad det är han säger, men han kommer tillbaka med ett leende som inte går att ta miste på, Hade han inte haft öronen, hade huvudet ramlat av för han hade smaljat ihjäl sig.

Efter några minuter hörs det en grattulation över hela marknaden GRATTIS EMMA, ropas det ut, EMMA 40 år, fortsätter talaren, det ropas Hurra rop och alla tittar sig omkring efter var denna Emma kan tänkas vara, och det enda som verkar avslöja vart hon är nån stans, är ett nattsvart åskmoln som verkar komma ifrån en klunga av människor lite längre bort där emma synts precis, när jag sneglar genom folkmassan ser jag ett illrött ansikte, med ett väl dolt smajl stå och koka av känslor, det ser inte riktigt ut som att hon vet hur hon skall hantera detta känslosvall.