Hem

Ja, det är Emma som står där nere i klungan, ansiktet rödare en blodet hos en vänsterpartist, samtidigt tycker jag mig skönja ett leende som försöker krypa igenom skämsfasaden som alltjämt har överhanden hos Emmas ansiktsutryck för tillfället. Emma kommer fram ur folkmassan, upp till Kasper och Richard. Richard ser livrädd ut, ungefär så där rädd som han var när han blev påkommen av Rektorn att han kastat suddgummi på läraren i mattelektionen, suddgummi med trycksvärta på, så det blev stora fläckar på ryggen på fröken Märta, inte heller hjälpte det att suddit snurrat runder längs ryggen och avtrycket som blev kvar blev en stor penis på den vita blusryggen, Rektorn röt till i både chock och ilska, och lite upphetsning, på ett sådant vis att Richard ryckte hoppade nästan en meter upp i luften, så rädd som då, så såg han ut att vara nu. Gisses Kasper, det skulle vi inte ha gjort säger han, dovt till kabbe, som står modigt kvar med ett stort leende på läpparna. Det skulle visa sig senare att Kasper inte stog kvar av mod, utan att han inte kunde flytta sig för att kroppen löd liksom inte längre. 

Emma kommer upp till oss, husse,  matte, richard, tallarna ja alla står samlade, så Emma kommer lite av sig i sin reaktionshantering, och kramar om både Richard och Kabbe, hon ställer sig och småpratar lite med oss som är där, inte ett uns ont anande att firandet inte ens kommit halvvägs än. Mannen i den gröna kostymen, har precis uppfattat att Mamma Emma, har kommit upp till gruppen, och han fattar tag i micken. Vänner  och ärade gäster, säger han i mikrofonen, så det hörs över hela marknaden, Det har kommit till min vetskap att Emma nu kommit upp här till oss vid pianot, så jag tycker att vi ställer oss upp och sjunger för denna 40åring, det har hon förtjänat nu när hon vågat sig till marknaden trots att det är födelsedag.

Husse, som står närmast Emma, sträcker ut sin vänsterarm och kramar om Emma, lite för att visa sitt stöd, lite för att hålla tvingande fast kvar, Emma om det nu skulle bli en allsång, och så blev det. Vi Grattulerar, Vi Grattulerar, Husse klämmer i från tårna, det är väldigt tydligt att husse sjunger hellre än väl, men han hörs iallafall, och det lockar med många andra, jag tittar runt, och jag ser inte en enda på flera 100 meters avstånd som inte stämmer upp och sjunger med i denna hyllning för Emma. Gubbarna borta vid ölkorvsståndet, som sålde naturgodis, gubben med AXAkeps, allar sjunger med. Jag ser även en dam som står och håller i en rullstol där det sitter en äldre herre i. Hon tar i så frenetiskt att rullstolen rullar iväg, under tiden som stolen rullar sjunger gubben på som om ingenting hade hänt, stolen tar upp lite fart och rullar iväg ner för slänten, men nedan för slänten står en vaken kille på 39 bast som ser vad som händer och fångar upp ekipaget, även han sjungandes för full hals denna gratulationssång för Emma. Jag känner mig rätt nöjd, detta var bättre än både min dikt, och mitt konfetti (även om det passat bra in här om inte husse den drummeln missat det). 

Tänk er en kille, 16 år gammal. Igår var han ute på fest, maten var grillad gris, det serverades vin och öl, en hel del snaps, och den här killen var inte buskablyg på något vis så allt gick ner, och i stora mängder. Föreställ er att den här killen efter en lång festande, och någon timmas sovande vaknar upp med total förstoppning, sätter sig på toaletten och har suttit där i en timma nu, med bakfylla och press i kroppen sen flera timmar tillbaka. Ser ni det framför er? ta en närmre titt på bilden ni har inom er, zooma upp till ansiktet (resten är ganska ointressant endå) kolla svetten som rinner i pannan, ögonen som stirrar tomt in i mörkret, ögonbrynen som darrar lite omärkbart.Föreställ er nu att killen tar i för kung och fosterland, det måste bara ut, det bara måste släppa, killen tar ett stort djupt andetag, och trycker, trycker och trycker, ansiktet går från rött till stopljusrött, nästan lite lila. 

Denna bild mina damer och herrar, är den bild som jag ser när jag nu sneglar över på Emma för att se hur hon tar emot publikens sång och jubel. Den krystande blicken, dom pulserande ådrorna, pyset som tycks komma ur öronen, Emma verkar i det närmaste vara påväg att explodera i en känslokavalkad, som jag förstår det så fajtas känslorna av glädje och stolthet för att få komma ut, mot känslorna mot att synas och märkas, som helst hade velat gräva ner sig på stället. Självklart så måste Emma efter detta känslopåtryck, få ge uttryck för sina intryck så att dessa inte skapar några avtryck. Det är nog tur att husse håller tag i henne, annars vet jag inte hur det skulle ha gått. Efter sången är färdig och ett fyrfaldigt Leve Hurra !!! har hörts, så skingrar sig de okända människorna, och vi står kvar i den samlade skara vi var precis innan.

Emma pustar ut, släpper på sina spärrar och låter leendet lysa upp hela henne och området omkring oss. Richard ser lättad ut, ser sin chans och smyger sig närmare och nervöst får sig en kram. Richard skiner upp och pustar ut, det verkar som om han får överleva detta påhittet oxå. Kabbe, som börjar landa lite i vad som egentligen kunde ha hänt, tittar lite nervöst på emma när hon går fram till honom, men det är bara kram på gång där oxå, så det hela slutar lyckligt. Det finns inget nattsvart moln längre, ingen ilska, bara glädje och stolthet av att passerat det där hemska 40sträcket, med bravur, och dessutom klarat av ett offentligt firande bland vänner och totalt okända, ledda av en gubbe i grön kostym. 

Ifrån ingenstans, kommer det fram en okänd kvinna, med en påse med en blomma i, och grattulerar Emma. Som jag förstår det, va denna kvinnan totalt okänd för oss, och hon ville hjälpa till att fira Emma med en blomma då hon hade blomsterståndet precis brevid där vi stog då vi sjöng för Emma. Vilket trevligt initiativ om det verkligen var så. Ja, efter alla dessa dumma frågor om vi var riktiga, om vi kunde prata osv, hade jag nästan förlorat lite tron på dessa människor ifrån den här trakten. Tack vare denna kvinnas agerande kunde jag vara villig att omvärdera min uppfattning om det här folket, och kanske ge det en chans iallafall. 

Men det skulle inte dröja många minuter visade det sig innan jag puttas tillbaka i min tidigare uppfattning om dessa människor. Husse och Lillhusse, började bli hungriga, så dom bestämde sig för att gå vidare mot mattorget, och när dom är hungriga, precis som för mig, så prioriteras det och ingenting annat, nu börjar det nämligen bli bråttom, för ju hungrigare husse blir, desto kinkigare blir han, och tillslut blir det förmodligen nån dum person som ställer en för dum fråga vid fel tillfälle till husse, och så e kaoset igång. Detta vet Matte så hon hjälper till med att kämpa sig igenom marknadsytan, förbi ståndet med kepsar, ölkorvförsäljaren och hon som sålde naturgodis, (måste komma ihåg att tjata till mig något på vägen tillbaka).

Rätt som det är så springer en gubbe i fatt matte och frågar, kommer ni att stanna nångon annan stans lite längre fram, är ni på väg nu, vi skulle vilja titta på fåglarna. Matte säger ifrån lite i panik, vi är påväg och ska äta, vi är bara gäster här precis som ni. Och jag måste hålla med, vilken tomte, bara för att jag åker med husse, och Swea o Papih, åker med matte, på en trevlig semestertrip, är vi väl inte utställnings ex eller fri tillgång för alla andra runt om kring, eller hur. Tokfan, ser jag honom igen, och han frågar om han får klappa mig, ska jag fråga om jag får klappa på hans tupé, för det såg jag att han hade. 

Nu lugnar tempot ner sig, vi har kommit fram till mattorget, nu skall det bara stås i kö, detta är inte så jobbigt, det har vi gjort förr, bara folk håller fingrarna till sig själva, så ska nog detta gå bra. Lillhusse ställer sig och beställer en Fläskesteksburgare, Husse orkar inte stå kvar och väntar utan går bort och beställer en Gyrostallrik, skitbra tänker jag, då kan jag tigga till mig en strips eller två.