Hem

Nä, nu orkar jag inte vänta längre. Kom igen nu, vi ska ju iväg, vi ska till Emma, ja jag vet att det bara är ett delmål, men för mig är det ett huvudmål (ja .. jag ska inte äta henne, men ni fattar vad jag menar). Jag puttar till Swea, bättre om hon skriker än jag, för då blir det henne dom blir sura på, kanske kan jaga igång Gråkorna oxå, kom igen nu, upp me er.

Klockan tickar långsamt framåt, jag börjar bli riktigt rastlös, varje minut känns som en plåga, jag tittar ner på vår kreaktion ifrån gårdagen, med strimlat papper, framför allt blir jag lite stolt över att vi lyckats strimla både reklamblad ifrån giganten, och MFF artikeln till oigenkännerlighet. Både jag och Swea gjorde ett bra jobb igår, det måste jag säga, så vi kan bara hoppas att det blir väl mottaget.Klockan hinner bli 9 innan Husse orkar pallra sig upp ur sängen, ja .. givetvis har han haft sina morgonrundor, men nu verkar det som om han tänkte gå upp på riktigt, han drar av täcket från Affe och Malte.

Det brukar betyda att det är dags att gå upp, dags att få mat, dags att börja packa för dagens eskapader. Mycket riktigt, nu kommer matte oxå, då är det definitivt på gång. Det slamras mycket mindre idag än igår, och det går fort, det märks att dessa två är mycket vanare än lillhusse och hans insats igår. Efter ca 30 minuter är fröer och vatten samt pellets klara, och det fortsätter slamra. Bra då blir det hackat oxå idag NAJS, Swea går bort till fröskålen, först som vanligt, jag väljer att vänta på att hackade ska komma, det brukar finnas hasselnötter däri. Husse kommer, men döm om min förvåning, han går förbi vår bur, bort till grå och Emil, Ahja, då kommer han till oss nästa gång.

Lite sur blir jag att vi blir bortprioriterad, men jag hör förklaringen han ger till matte, jag gick fel sa han, jag har inte lärt mig att vi byttplats på dem riktigt ännu, och sen kommer han bort och ger oss vår skål. Det går inte jättefort när människorna jobbar vidare med packning och så, dom verkar inte ha brått, man undrar ju vilken tid dom planerat dom skulle vara framme idag. Hursomhelst det kommer att bli nånting vi ska iväg på äventyr, och vi ska fira Emma oxå nån gång idag, det bara vet jag. Lite besviken är jag dock på att vi inte fick tid att träna igår, jag och Husse på min fina dikt, ska jag vara riktigt ärlig så kommer jag knappt ihåg den längre, eller ja slutet som blev så fyndigt kommer jag ju såklart ihåg, men inte riktigt hur den började.

Matte kommer fram med två stycken pinnar där det sitter fåglar på "stålaror" kallar hon dem. Dom måste dom ha köpt när dom var iväg igår, för jag har inte sett dem innan. Dom ska heta Bell, och Prins Adam säger matte ifrån skönheten och odjuret. Emma tycker ju om disney fortsätter hon till husse, som verkar medhållande. dom fortsätter packa, två tomma burar tas fram och rengörs "dom ska vi sätta några i på hemvägen" säger husse. Nu slog det i dörren, Emilhusse kom hem, han har visst bott här innan, men har flyttat till eget boende nu, emil säger att det är fint där, och att han bor jättehögt upp.

Emil och Swea har berättat att dom varit där en gång, väldigt sent på kvällen, människorna åt, och drack och skojade, ja vi fick vara med såklart men vi förstog inte varför det inte blev läggedags, berättade Swea. Vidare sa hon, när det blev riktigt riktigt mörkt, så skulle vi stå på altanen, och titta ut. Varken jag eller Emil förstog egentligen vad som skulle hända fortsatte hon, det var alldeles dimmigt ute, man kunde knappt se nånting, fyllde emil i. Rätt som det var så small det till, det blinkade både rött och grönt och blått, och fortsatte smälla. Människorna tryckte bort nån kork ifrån en flaska, skrek Happy Newyear, och sen skålade dom i vad dom kallade för champagn. Swea och Emil hade fått vara med och fira Nyår med Lillhusse och husse o matte. Det kan jag faktiskt bli lite avundsjuk på, men jag får nog chansen nästa år. 

Det börjar nog bli dags att åka, för nu öppnas buren till Papih, matte kallar på honom. Dom öppnar alltid och släpper ut Papih först, inte för att han e nån favorit eller så, utan för han ofta strular annars, han har lite storhetsvansinne, och vill bli  behandlad lite som en primadonna, får han inte komma ut, ska han inte följa med. När dom väl packat ihop honom, selat menar jag, så blir det Sally, och Pepsi som får sina selar. Klockan har nu passerat 11.15 och det verkar som om det är vår tur nu.

Efter några minuter, sitter både jag och Swea, på vars en köksstol och väntar, iklädda sele och väldigt förväntansfulla. Det verkar bli bra väder idag, tittar man ut, så lyser solen, men det finns lite moln på himmelen, detta brukar betyda att det ofta blir en ganska lång och trevligt äventyr, samt att det inte blir varken för varmt eller för kallt för oss när vi är iväg.

Nu var alla redo, även Emil har fått sin sele på sig, ja han nästan tar på den själv, rätt coolt jag ska lära mig det nån gång. Vi bärs ut i bilen, jag hamnar som vanligt med Swea och Papih i baksätet med matte, Lillhusse sitter med Emil, Pepsi och Sally fram, och husse blir vår chafför. Husse verkar ha glömt vår konfetti, jag kan inte komma ihåg att jag såg honom packa ner det, typiskt. Vi rullar sakta ut ifrån carporten, och så bär det iväg. Vi e nog lite sena, trots allt, för det bär iväg lite fortare än vanligt, rycker lite när vi kör över fartbulan, men det lugnar ner sig när vi kommer ut på motorvägen.

Jag frågar Swea lite försiktigt, om vi ska prova flyga motorväg igen, men hon ber mig bara en sån där sur blick som bara honor kan, ni vet, en sån som gör att man känner kylan komma genom klorna, upp längs med benen via ryggraden och ända ut i vingspetsarna, det går kalla korar längs hela kroppen, hela jag stannar till för ett tag, liksom i paus, hjärtat drar ner takten, jag blir alldeles tom i tanken och blicken, inser att jag gått över gränsen, så jag inser att det är lika bra att lägga ner. Magiskt att honor kan få en att känna så med bara en blick, utan att man ens gjort nånting fel egentligen, eller ???